Lågmäld, saklig, resonerande. Socialdemokraternas nye partiledare Stefan
Löfvens framtoning i Agenda i SVT i söndags kväll och i P1-morgon igår
skiljde sig väsentligt från företrädaren Håkan Juholts. Budskapen
levererades utan verbala klavertramp eller retoriska saltomortaler. Så
hamnade fokus äntligen där det hör hemma:
På sakpolitiken.
Mer intressant än hur Löfven talade var således vad han sade, och då inte
minst om energipolitiken. Han kan tänka sig att förhandla med regeringen om
en ny uppgörelse kring energin och vill på förhand inte utesluta några
alternativ.
”Vi behöver ha en energiöverenskommelse och då ska man inte bara titta på ett
energislag, utan börja med att komma överens om hur stort energibehovet är”,
sade han i radion.
Ganska självklart, kan tyckas, men tyvärr ingen given utgångspunkt i svensk
energipolitik. Socialdemokraterna har fattat kongressbeslut om att
kärnkraften ska avvecklas och tagit avstånd från de borgerligas
energiuppgörelse, som öppnar för att ersätta befintliga reaktorer med nya.
Löfven, som under Metallordförandetiden vurmat för kärnkraft, tycks dock se
utrymme för att jämka samman linjerna. Kongressbeslutet talar om avveckling
med hänsyn till svensk konkurrenskraft, arbetsmarknad och industri, påpekar
han. Det viktiga är att även långsiktigt kunna täcka de svenska
energibehoven till rimliga kostnader.
Folkpartiledaren Jan Björklund jublar säkert åt beskedet. Även han vill se en
blocköverskridande energiöverenskommelse. På debattplats i gårdagens
Expressen förklarade han varför:
De svenska kärnkraftverken behöver stängas av åldersskäl om uppemot femton år.
Det är ungefär lika lång tid som det tar att bygga ett nytt kärnkraftverk.
Ännu är inga nybyggen igång och en delförklaring till detta är ovisshet om
den framtida politiken. Ingen investerar i en mångmiljardanläggning utan
garantier för att den får tas i drift.
Björklund har en viktig poäng. Under överskådlig tid är svensk kärnkraft ett
nödvändigt ont, med betoning på nödvändigt. Då behövs också ett politiskt
energiavtal som håller i åtskilliga mandatperioder.
Men nu är det förstås inte Björklund som är regeringschef och för de
borgerliga kollegorna i Centern är kärnkraften alltjämt en känslig fråga.
Men om förre C-ledaren Maud Olofsson hade mod att möjliggöra den borgerliga
energiuppgörelsen borde efterträdaren Annie Lööf våga gå från principiella
ord till handling.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) bör inte vänta för länge med att bjuda in
Löfven till förhandlingsbordet. En ny partiledares förändringsmandat är
starkt under smekmånaden. Och kärnkraftverken i Sverige blir inte yngre.
Redan i dessa dagar framgår vad som sker med svenska elpriser när
kärnkraftsreaktorer står stilla då de borde gå för fullt.