Det var de ungas dag i riksdagen igår.
Jo, de färskaste partiledarna gjorde gedigna insatser i debatten. Annie Lööf (C) och Jonas Sjöstedt (V) tog för sig, och inte minst Miljöpartiets Gustav Fridolin fick in några retoriska pärlor.
Men framför allt var det dagen då Sveriges arbetslösa ungdomar intog en central plats i politiken.
Äntligen.
Nationalekonomen Klas Eklund slog häromdagen fast att hög ungdomsarbetslöshet är det enskilt farligaste hotet mot sammanhållningen i Sverige.
Mycket talar för att det stämmer.
Politikerna måste vända på varje sten för att minska ungas utanförskap.
”Jobben, jobben, jobben”, sade Fridolin. Medan omkring 23 procent av Sveriges ungdomar går arbetslösa – klart högre andel än i jämförbara länder – står regeringen svarslös, sade språkröret, som vill se mer av strategin hos TV-doktorn House, han som prövar nya mediciner när de gamla inte biter.
De gröna vill ha klimatsmarta investeringar och fler arbeten i småföretag och offentliga sektorn. Regeringens jobbpolitik påminner mest, hävdade Fridolin, om ”SM i luftgitarr”.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) svarade med vad regeringen faktiskt gjort och siktar på att åstadkomma:
En bättre skola gör unga välutbildade.
Trösklarna till arbetsmarknaden sänks med de så kallade nystartsjobben.
Rot- och rutavdragen utvecklar den för ungdomar så viktiga servicebranschen.
Centerledaren Lööf fyllde i och talade, så klart, om sin käpphäst. Den halverade restaurangmomsen ska få fler unga i arbete.
Håkan Juholt, som stolt artikulerade de anrika socialdemokratiska parollerna ”arbete åt alla” och ”full sysselsättning”, talade om en bättre gymnasieskola, som gör unga anställningsbara, inte en politik som gör hamburgarna fem kronor billigare.
Sverigedemokraten Jimmie Åkesson ägnade sitt långa anförande åt situationen i Malmö. Grova brott, gängbildningar, otrygghet. Apart i en debatt med jobbfokus? Egentligen inte. Åkessons recept, att tillsätta en kriskommission, skulle nog inte vara lika verksamt som en effektiv jobbpolitik när det handlar om att minska arbetslöshet, fattigdom och utanförskap.
Debatten tände till ordentligt först när Jan Björklund höjde rösten.
Folkpartiledaren – som friskar upp svensk politik och retar gallfeber på politiska motståndare med sitt tydliga stöd för euron, Nato och kärnkraft – gjorde klart för Juholt att den S-märkta skolpolitiken har slagit ut en tredjedel av varje årskull, ”en katastrof för arbetarklassens egna barn”. I jämlikhetens och högskolebehörighetens namn.
Nu, sade Björklund, med fog, försöker regeringen uppvärdera praktiskt yrkeskunnande.
Ännu mer kontroversiellt är att, som Björklund gjorde, ställa frågan:
Vilket är bäst för en 19-åring eller en 20-åring, en lägre ingångslön eller arbetslöshet och socialbidrag?
Frågan är uppe på bordet. Där bör den ligga kvar tills partier, fack och väljare vågat vrida och vända på den.
Det är Sveriges ungdomar värda.