Var det något som överraskade under gårdagens partiledardebatt i riksdagen?
En hel del. Till att börja med tycktes statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ha bestämt sig för att göra sig av med förlorarstämpeln. Han valde att tala om Europas kris och gjorde det med ny skärpa, nytt engagemang.
Reinfeldt målade bilden av en välskött tillväxtkorridor i norra Europa, en splittrad kontinent som är utsatt för hård konkurrens från tillväxtekonomier och som till stora delar levt över sina tillgångar.
”Idag finns det inte ett Europa.”
Han ställde frågor som andades EU-kritik:
Ska invånare i ett land med välskötta finanser ”bekosta sänkt pensionsålder i Frankrike”? Vill svenska folket betala ännu mer i EU-avgift?
Och viktigare:
Vilka åtgärder ska användas för att angripa krisens kärna, hur ska klyftorna minska i Europa?
På en punkt drog statsministern samma slutsats som Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt. Så här sade Reinfeldt:
”Vi accepterar inte att vinster privatiseras och förluster socialiseras”.
Det är ett besked som förpliktigar.
Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg deltog för första gången i partiledardebatten, eftersom partiordförande Stefan Löfven inte sitter i riksdagen. Sammantaget blev det två stjärnor i kanten för Damberg, som inte bara gjorde en acceptabel debut i kammaren igår utan också presenterade ett klokt förslag om utvidgad skolplikt – sommarskola – för elever som inte når målen i grundskolan.
Ansvaret vilade tungt på Dambergs axlar. Han må ha blivit peppad och stärkt av Löfven, men att partiledaren saknas i riksdagen är alltjämt en akilleshäl för S. Under mandatperioden kommer partiet att öka sina ansträngningar för att ”nå ut”, inte minst genom utspel i medierna som igår – då Dambergs tema först presenterades på DN Debatt.
I kammaren upprepade Damberg de – tämligen få – politiska ställningstaganden som Löfven hittills gjort. Han påminde om att S vill se ett innovationspolitiskt råd, lett av statsministern, och att det gäller att se möjligheterna i den globala ekonomin.
Miljöpartiets språkrör Åsa Romson menade att regeringen ”saknar ritningar för framtidsbygget”.
Frustrationen inom oppositionen är begriplig – regeringen sitter alldeles för still i båten.
Å andra sidan hade KD-ledaren Göran Hägglund en poäng när han pikade oppositionspartierna för dess ”tomtelistor”. Omfattande politiska önskelistor riskerar, tillsammans med skattehöjningar, att leda till färre arbetstillfällen och därigenom sämre välfärd.
En del lär hävda att Reinfeldt utnyttjar krisen i Europa för att framstå som statsmannalik.
Men statsministern gör det enda rätta när han klargör att Sverige står inför en rad svåra beslut. Inte sedan andra världskriget har Europa befunnit sig i en så djup svacka. Desto viktigare att politiken i Sverige väcker – och bedrivs med – förnyat engagemang.