Gripandet av fem misstänkta terrorister i Danmark och Sverige under onsdagen
påminner på nytt om allvaret i de hot som riktas mot öppna, demokratiska
samhällen. Mer specifikt tycks måltavlan ha varit journalister på
Jyllands-Posten i centrala Köpenhamn.
Syftet var att ”döda så många som möjligt av dem som fanns där”, uppgav Jakob
Scharf, chef för den danska säkerhetspolisen PET, till Jyllands-Posten.
En av de fem misstänkta, en svensk medborgare av tunisiskt ursprung, greps i
Stockholm. De övriga greps i Danmark, tre skall ha anlänt i en hyrbil från
Sverige natten till onsdagen. Två av dessa är svenska medborgare. Säpo har
inlett en förundersökning om förberedelse till terroristbrott.
PET betecknar flera av de misstänkta som militanta islamister med kopplingar
till internationella terrornätverk. Enligt Säpo finns däremot ingen koppling
till självmordsbombaren Taimour Abdulwahab, som sprängde sig själv i
Stockholm den 11 december.
Det som trots allt är positivt är att polisen denna gång avvärjde ett
terrordåd med potentiellt förödande följder. Det öppna samhällets
skyddsmekanismer fungerade. Igår.
Att det finns individer i Sverige som planerar och är förmögna att begå
terrorhandlingar både i och utanför landet är ohyggligt, men knappast någon
nyhet.
Samtidigt finns det skäl att påminna om Säporapporten som kom strax före jul.
Den visade att Sverige hyser cirka 200 våldsbenägna islamister. Det är 200
för många, ingen tvekan om det, men det rör sig trots allt om en begränsad
grupp som Säpo verkar följa på nära håll. De som greps igår hör
uppenbarligen till denna skara.
Kan Sverige göra mer för att undvika att medborgare väljer att angripa
samhället inifrån? Hejda personer som är på väg att utvecklas till militanta
antidemokrater? Kanske.
Det får dock inte ske till priset av den personliga friheten. Och definitivt
inte genom att det fria ordet kringskärs, aktivt eller genom självcensur.
När det öppna samhället sluter sig har terroristerna redan vunnit.
Exakt vilka motiv de misstänkta har haft är oklart. Att Jyllands-Postens
publicering av Muhammedkarikatyrerna i september 2005 har med saken att göra
är trots allt ingen djärv gissning.
Men tidningen hade rätt att trycka teckningarna, precis som Lars Vilks skall
få rita och visa profeten som rondellhund – hädelse är inget
tryckfrihetsbrott hos oss. Extremister uppfyllda av hat och religiös
självrättfärdighet lär dessutom alltid finna förevändningar för sina dåd.
Inom överskådlig tid får Sverige, Danmark och andra demokratiska länder lära
sig leva med rädslan för nya terrordåd. Men aldrig låta den ta överhand.