Fler kommuner skall erbjuda service på minoritetsspråk. Enskilda får också
rätt att använda finska och samiska vid skriftliga kontakter med fem
myndigheter i hela landet, däribland Skatteverket och Försäkringskassan.
Utmärkt. Ett erkännande av ett samhälles förpliktelse att behandla alla
människor lika.
Eller är förslaget ett exempel på ”folkhemmets balkanisering”, som Håkan
Eriksson och Jacob Rennerfelt beskriver i en ny bok med just den titeln?
Författarna anser att kampen mot diskriminering lett fram till ett samhälle
där allas lika rättigheter ersatts av vissa gruppers särskilda rättigheter.
”Istället för att ena och skapa tolerans, genererar diskrimineringskulturen
splittring och intolerans”, skriver de.
Från början riktades kampen mot diskriminering främst mot arbetsmarknaden,
idag omfattar lagstiftningen stora delar av samhällslivet. Begreppet har
vidgats och inkluderar indirekt diskriminering. I diskrimineringsmål
praktiseras omvänd bevisföring. Grunderna för diskriminering har också
expanderat till att omfatta etnicitet, funktionshinder och ålder.
Vad väntar härnäst? Börd? Längd? Igår rapporterade Ekot att ortopedipatienter
på Norrlands universitetssjukhus inte längre skall få röka två månader före
och efter en operation. Diskriminering av nikotinister? Att börja röka
behöver inte nödvändigtvis vara mer av ett val än religion.
Mänskliga fri- och rättigheter skall omfatta alla, mångfald bejakas. I den
meningen är de utvidgade diskrimineringsgrunderna positiva och stärker
demokratin.
Samtidigt vore det dumt att blunda för riskerna med en alltmer uppblåst
”diskrimineringsindustri”. Att det sociala kapitalet urlakas, att kraven på
tolerans blir mer intoleranta och att det blir svårare att skilja verklig
diskriminering från en mer subjektiv känsla av att vara kränkt.
Om gårdagens förslag från Nyamko Sabuni förstärker
”diskrimineringsinflationen” kan diskuteras. Allt handlar inte bara om
rättigheter. Ministern vill till exempel inrätta två samiska språkcentrum
för att revitalisera språket.
Minoritetspolitiken i Sverige har uppvisat brister och kritiserats av både
Europarådet och konstitutionsutskottet. Men politiken måste också vara
praktiskt genomförbar och stå i proportion till problemens storlek.
Sortering av människor, också med de bästa intentioner, är fortfarande
sortering.