Ett skriande behov av specialistläkare och en åldrande läkarkår gör att
Sverige suger upp färdiga läkare utifrån som en torr svamp.
Och det är Sverige inte ensamt om.
Ett reportage i Sydsvenskan igår visade hur strömmarna av utbildade läkare rör
sig över världen. En tendens är tydlig: de välbärgade länderna lockar till
sig läkare.
Inget konstigt med det, läkare är som de flesta andra människor attraherade av
hög lön och bra arbetsförhållanden. Men i rådande brist på läkare leder
hjärnflykten till att fattiga länder med stor läkarbrist och stort behov av
vård blir utan.
På Aktuella frågor (12.8) skrev Cecilia Widegren (M), ledamot i
socialutskottet: ”Det är att skjuta ansvaret ifrån sig och det är högst
omoraliskt att låta andra länder ta ansvaret för den svenska vårdens
personalförsörjning.”
Danmark, Polen och Ungern ligger i topp bland de länder dit svenskar åker för
att utbilda sig till läkare. I Danmark har man de senaste åren knorrat över
den stora andelen svenskar på danska läkarutbildningar och under sommaren
har frågan hettat till. Danmarks liberale forskningsminister Helge Sander
menar att situationen är oacceptabel och uppmanade häromdagen den svenska
regeringen att utöka antalet svenska utbildningsplatser.
Det görs också. I år har antalet utbildningsplatser ökat med 110 stycken och
till 2014 skall en full utbyggnad ge drygt 600 fler läkarstudenter.
Men frågan är om det räcker. Det tar sju år av studier och praktik för en
läkarstudent att få sin legitimation. Problemet med läkarbrist har varit
känt länge och det som nu görs är för lite och kommer för sent.
På DN Debatt igår efterlyste tre folkpartister alternativ till stafettläkare.
Läkare som hyrs in vid behov för en hög kostnad har kommit att bli ett stående
inslag inom primär- och psykvård. Enligt artikelförfattarna leder det till
bristande kontinuitet för patienterna samt till orimligt höga utgifter för
landstingen. Lösningen ser de i fler utbildningsplatser och snabbare vägar
in i vården för utländska läkare.
Men läkarimport är inte en odelat bra lösning.
Åtgärderna för att komma åt den svenska läkarbristen är arbetskraftsinvandring
och hemflyttande utlandsstudenter. Bra för Sverige, men inte för andra
länder.
Sverige borde åtminstone utbilda tillräckligt många läkare för att täcka det
egna behovet.
Därtill vore det önskvärt att utbilda läkare för fattiga länder – istället för
att därifrån locka hit dem som har en färdig examen.