2003 satt en korrespondent från brittiska The Economist på en servering vid
Möllevångstorget och betraktade förundrat krogar och butiker med kopplingar
till vitt skilda delar av världen. Malmö togs som exempel på hur Sverige
förändrats.
Den tankegången togs ännu längre när en reporter från Washington Post året
efter fikade vid Triangeln med hiphopparen Timbuktu, som brukar rappa om
”situationen i nationen, inspirationen, motivationen”.
”Malmö är en ganska intressant stad som bild av hur Sverige kan se ut i
framtiden”, sade den språksäkre artisten.
Förhoppningsvis har han inte rätt, längre. För det är inte i rollen som
spännande kosmopolitisk stad som Malmö idag hamnar i pressen utomlands. Nu
skrivs det om hur antisemitismen breder ut sig, så till den grad att judar
känner sig rädda och flyttar.
”Sveriges rykte som ett tolerant, frihetligt land hotas av kraftigt ökande
antisemitiska hatbrott i Malmö”, skrev brittiska The Sunday Telegraph
nyligen.
Artikeln nämnde alltifrån trakasserier till mordbrandsförsök mot judiska
kapellet – något av det som döljs bakom polisens bedrövande siffror. I fjol
anmäldes 79 hatbrott mot judar i Skåne, varav merparten i Malmö. Det innebär
en fördubbling jämfört med föregående år. Ändå säger Susanne Gosenius,
samordnare för hatbrott vid Skånepolisen, att det verkliga antalet kan vara
högre.
Statistiken står i bjärt kontrast till hur Ilmar Reepalu (S), kommunstyrelsens
ordförande i Malmö, bedömer läget.
”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill
flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö”, säger han till The
Sunday Telegraph.
Reepalu vill istället tala om antiisraeliska attacker med kopplingar till
situationen i Gaza.
Uppenbart har han inte tagit till sig det självklara som S-ledaren Mona Sahlin
poängterade vid ett möte med företrädare för judiska församlingen i Malmö
häromveckan:
Kritik mot eller försvar av Israel har inget att göra med judiska personers
rätt att känna sig trygga i Malmö och få stöd för detta från den politiska
världen.
Reepalu borde allvarligt fundera över vilka signaler hans uttalanden sänder ut
i en stad med växande antisemitism.
Som väl är märks ingen motsvarande trend i landet som helhet. Men om
utvecklingen i Malmö faktiskt säger något om framtidens Sverige finns – för
att tala med Timbuktu – ändå skäl att oroas över situationen i nationen.