Den svenska modellen bygger inte på att ansvaret för uppsagda anställda
skyfflas över på skattebetalarna. Det budskapet hördes från riksdagens
talarstol igår.
Avsändaren var – hur socialdemokratiskt det än lät – moderate
arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. I övrigt var tongångarna de
gamla vanliga.
Regeringen vill möta de svåra tiderna med att göra det mer lönsamt att arbeta,
medan oppositionen vill satsa på arbetsmarknadsutbildning och högre
bidragsnivåer.
”Ni talar för samma politik som gjorde att ni förlorade valet 2006”, sade
Littorin till Sven-Erik Österberg (s). Visst, men mer uppseendeväckande är
att regeringen talar för samma politik som i september. När höstbudgeten
presenterades trodde få att finanskrisens härjningar skulle bli så
allvarliga som de nu verkar bli. Otaliga prognoser för tillväxt och
sysselsättning har reviderats ned de senaste månaderna. Bedömares försiktiga
optimism har förbytts i svartsyn och dagligen kommer nya tecken på hur
ekonomin bromsar in.
Arbetsförmedlingen meddelar att arbetslösheten ökat under den senaste månaden.
Visserligen måttligt – med 5 000 personer – men normalt sett minskar andelen
arbetslösa mellan september och oktober. Det finns fortfarande hyggligt gott
om jobb att söka, men antalet lediga platser har blivit 30 000 färre på ett
år. Höstens varselvåg är ännu inte synlig i arbetslöshetsstatistiken
eftersom det dröjer innan uppsägningar börjar verkställas.
Littorin medger att läget är allvarligt och utesluter inte att det kan krävas
större statliga ingrepp framöver. Men det han återkom till i riksdagen var
satsningarna i budgeten, jämte de 1,5 miljarder kronor som
Arbetsförmedlingen skall hjälpa varslade med.
Då är det svårt att motsäga Österbergs kritik om att regeringen inte tycks
anpassa politiken till rådande läge.
Merrill Lynchs VD och ordförande John Thain jämför nu situationen med
börskraschen 1929. Och OECD:s generalsekreterare Angel Gurría uppmanar
regeringar världen över att satsa på mer utbildning till arbetslösa och nya
åtgärder för att stimulera ekonomin.
Kanske skissas det redan på sådana åtgärder i Rosenbad, men varför då detta
tjat om att satsningarna i budgeten räcker?
Ingen kan säkert säga hur djup eller lång lågkonjunkturen blir. Men helt klart
blir den djupare och längre än vad som spåddes i september.
Press på varslande arbetsgivare i all ära. I avsaknad av tydliga markeringar
när det gäller regeringens beredskap lär också Littorin bli allt hårdare
pressad.