Långhelg. Igen. Mellan hägg och syren går jobb knappt att tränga in för alla helger och klämdagar. Så kommer juni med skolavslutning och midsommar. Och nu skall ytterligare en junidag bli röd: den 6 blir allmän helgdag. Vad skall vi fira? Är nationalism något att flagga för?
Finland firar sin självständighetsförklaring den 6 december 1917 och norrmännen att grundlagen antogs i Eidsvoll den syttende mai 1814. Skall vi hedra minnet av att Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523? Nej, det finns knappast skäl att ytterligare hylla en skoningslös furstemakt och ett rike som sedan länge är historia. Däremot kan något så trist som att en ny regeringsform antogs den 6 juni 1809 faktiskt vara värt en fest.
År 1809 stod Sverige på randen till ett militärt, ekonomiskt och politiskt sammanbrott. Kung Gustav IV Adolf förde ett hopplöst krig mot Ryssland och Frankrike och en usel skörd hade lett till matbrist och inflation. I mars arresterade en grupp adelsmän kungen, som riksdagen sedan avsatte.
I freden i Fredrikshamn den 17 september förlorades Finland till Ryssland. Utmaningen efter förlusten av en tredjedel av riket var att - med Esaias Tegnérs ord - "inom Sveriges gräns erövra Finland åter". Effektivare jordbruk, handel och industri skulle kompensera bortfallet. Och inget annat europeiskt land kunde uppvisa en lika kraftig BNP-ökning per invånare mellan 1870 och 1970.
Den nya regeringsformen lade grunden till den institutionella stabilitet som den ekonomiska utvecklingen krävde. Inspirerad av Montesquieus maktdelning satte den punkt för det gustavianska enväldet. Här började utvecklingen mot ett tvåkammarsystem, och senare det moderna partiväsendet.
Regeringsformen blev - trots sina brister - ett startskott för utvecklingen mot dagens demokratiska välfärdssamhälle. Visst är det något att fira. Men festen får inte nagga välfärden i kanten.
Ekonomisk tillväxt kan åstadkommas på två sätt: genom ökade insatser av arbete, kapital och naturresurser eller mer effektiv resursanvändning.
Den svenska produktiviteten är det inget fel på. Tvärtom: den tangerar rekordet för det senaste kvartsseklet. Men det är inte odelat bra. Med ökad produktivitet följer högre lönekrav också i den skattefinansierade sektorn - där produktiviteten inte har höjts: att mata en sjuk tar sin tid, en symfoni kan inte spelas snabbare. Ekonomerna talar om Baumols sjukdom, efter den amerikanske ekonomen William J Baumol.
Det som behövs är mer arbete, men dagens tillväxt är ett exempel på jobless growth: ekonomin växer, jobben blir färre. Den öppna arbetslösheten går mot 6 procent. Av de sysselsatta stannar dessutom nästan var femte hemma en vanlig dag - sjuk, föräldraledig, på semester. År 2002 var denna andel 17 procent, enligt nya Marknad och Politik (SNS).
Visst är nationaldagen värd att fira. Men en extra ledig dag är en illa vald present till Moder Svea.
Den s k 6 juni-utredningen (SOU 2004:45) har visat att ännu en röd dag kan kosta 8,5 miljarder kronor per år i förlorad produktion. Alternativet är att byta mot en annan ledig helg. Första maj är otänkbar för arbetarrörelsen och kyrkan menar att annandag pingst då är det minst dåliga alternativet. En helgdag får räcka för pingstens under, den helige Ande och tungomålstal.
Om inte almanacksförlagen lyckas skjuta upp reformen - som kommer sent för 2005 års kalendrar - står vi nu inför den sista långa pingsthelgen. Och sista chansen att hänryckas i dagarna tre.