Torsdagen blev en av de värsta handelsdagarna någonsin på Stockholmsbörsen.
Efter kursfall på 6,2 procent var det fortfarande närmast chocktillstånd vid
öppningsdags igår. Handeln slutade åter på minus, om än med mer beskedliga
1,9 procent.
Börsoron var tydlig även på andra håll i Europa.
Sällan har en helg – ekonomiskt sett – känts så välkommen. Marknadsaktörerna
kan behöva ett par dygn för att pusta ut och samla tankarna. Panikreaktioner
är i nuläget möjligen det som ger störst risk för att eurokrisen går från
allvarlig till akut.
Fredagen bjöd på flera nervkittlande besked. Österrike, Nederländerna och
Slovakien kräver nu, liksom Finland, pengar som säkerhet för att gå i borgen
för stödlån till Grekland. Det andra stödpaketet till grekerna kan i värsta
fall vara hotat.
Samtidigt rapporterades om tecken på finansieringsproblem för banker i flera
euroländer.
”Det mest lugnande vi kan säga är att vi inte har några primära risker mot det
svenska finansiella systemet”, sade finansminister Anders Borg (M) när han
mötte pressen vid lunchtid igår. 2008 var läget ett annat, menade han och
syftade på svenska bankers krediter i Baltikum. Men likviditetssvårigheter i
Europas finansiella system kan naturligtvis även slå mot den svenska
ekonomin, medgav han.
Så vad ska regeringen göra?
Det viktigaste är redan gjort. Statsfinanserna är i balans. I och med beskedet
att planerade skattelättnader skjuts på framtiden har marginalerna dessutom
blivit större. Helt uteslutet är det förstås inte att Sverige, givet det
ekonomiska läget, kan behöva något slags finanspolitiska stimulanser.
Jämte det viktiga budgetarbetet har regeringen dock skäl att lägga större vikt
vid EU-politiken. Inte för att Sverige spelar någon avgörande roll i
skuldkrisdramat, utan som en markering av hur viktigt området är.
När ett av unionens mest prestigefyllda projekt – eurosamarbetet – tycks knaka
i fogarna. När situationen verkar förvärras av att EU-ledarna har svårt att
komma överens. När Sverige ser ut att klara sig lindrigare undan ekonomiskt
än många andra europeiska länder. Hur lätt är det då inte att opinionen
vänder ryggen åt hela EU-projektet?
Regeringen har en viktig uppgift i att tydligt visa att det långsiktiga målet
förblir europeisk integration. Liksom att EU-samarbetet bygger på långt
större och viktigare tankar än en gemensam valuta.
Unionen har växt fram för att bidra till fred och välstånd i de europeiska
länderna. Och Europatanken förtjänar fortfarande att bli tänkt. Kanske är
den viktigare än någonsin.