Onsdag klockan 11 på Skånes universitetssjukhus i Malmö:
Noll lediga vårdplatser. Överbeläggningar runt om på sjukhuset.
Läkare beskriver läget som kritiskt, likväl normalt. Man tummar på
patientsäkerheten. Skriver hem patienter i förtid, lägger dem på fel
avdelning. Med trängseln ökar risken för sjukhusburna infektioner, vilket i
sig förlänger vårdtider och förvärrar problemen.
Vårdplatsbristen bryter också ner personalens empati och urholkar förtroendet
mellan vården och den politiska nivån, som påpekades i Läkartidningen
härförleden.
Klockan 13 på restaurang Glasklart i Malmö:
Regiondirektör Sören Olofsson och sjukhuschef Bent Christensen presenterar en
utredning för att hantera situationen på Skånes akutsjukhus.
Beskedet är att 50 vårdplatser saknas. Ganska omgående tillförs fler platser,
fler läkare på akutmottagningarna och samarbetet med primärvården utökas.
Under 2012 tillkommer ytterligare sängar samtidigt som hemsjukvårdens
expansion trappas upp för att avlasta sjukhusen.
Om regionpolitikerna vill och anser att det finns resurser – någon prislapp är
inte satt.
Förslagen är ett erkännande av den platsbrist som fackföreningar,
Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket påtalat under en följd av år, men som
politiker och chefer ofta ifrågasatt, andra gånger lappat och lagat.
Nu får den skånska slutenvården åtminstone något bättre förutsättningar att ta
emot patientskaran som vuxit kraftigt.
Intressant nog tycks regionledningen nu inse att ökad tillgänglighet ökar
efterfrågan på vård. Och att tillgängligheten skulle förbättras var ett av
målen med hälsovalet i primärvården.
Att detta kan spilla över på slutenvården borde inte överraska – primär- och
slutenvård är kärl som kommunicerar – men så tycks vara fallet.
Regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult (M) erkände att informationen om var
man kvällstid kan söka hjälp för mindre akuta åkommor brustit. Lägg därtill
att primärvården i Skåne har minst resurser per medborgare av alla
landsting, enligt en granskning.
Gårdagens förslag är välkomna. På sikt krävs ändå annat.
Som mer pengar, kanske ett nytt sjukhus och en organisation som styr
patientströmmarna till rätt behandlingsnivå. Bättre effektivitet? Visst, men
det uppnås sällan genom kortsiktiga lösningar eller sparbeting.
Framför allt måste politiker våga ta en öppen diskussion om
medborgarkontraktet. Vilken vård kan befolkningen förvänta för skatten som
tas ut? Ska prioriteringarna bli hårdare eller behövs ett högre skatteuttag
för att erbjuda både högkvalificerad vård vid allvarlig sjukdom och en god
tillgänglighet? Befolkningen blir äldre, kraven ökar och behandlingar blir
både dyrare och bättre.
I det ljuset påminner onsdagens förslag om ett förband för att stoppa en akut
blödning.