Antingen genom ett riksdagsbeslut med tre fjärdedels majoritet.
Eller genom två riksdagsbeslut med ett mellanliggande riksdagsval.
Inför morgondagens omröstning om Lissabonfördraget, EU:s nya grundfördrag,
anser utrikesutskottets majoritet att riksdagen skall säga ja med två
tredjedels majoritet.
Det är en uppfattning som Sydsvenskan delar. Skälen för det nya fördraget
överväger de skäl som anförts emot.
Lissabonfördraget skall ersätta Nicefördraget, som trädde i kraft 2003. Då var
unionens medlemstal 15. Nu är det 27.
EU:s demokratiska underskott har varit en källa till ständig kritik. Även
bristen på effektivitet har satt en klar prägel på unionens arbete.
Lissabonfördraget innebär uppenbara förbättringar i båda dessa avseenden.
Såväl de nationella parlamenten som Europaparlamentet får en starkare
ställning. Öppenheten gagnas. Unionens rättighetsstadga, där den enskilde
medborgarens fri- och rättigheter slås fast, blir bindande.
Det nya fördragets regler med bland annat långtgående majoritetsbeslut i
ministerrådet kan visserligen öka stats- och regeringschefernas makt. Men de
innebär samtidigt att gemensamma insatser i viktiga angelägenheter blir mer
funktionella och ändamålsenliga.
Det kan gälla kampen mot den internationella brottsligheten. Eller behovet av
gemensamma åtgärder i samband med ekonomiska kriser, tydligt illustrerat av
den senaste globala finansiella kollapsen. Och, inte minst, när det handlar
om den för framtiden ödesmättade klimatfrågan.
En stor majoritet av den svenska riksdagen är också för en ratificering och
för ett ja i morgon. Två partier, vänsterpartiet och miljöpartiet, vill
emellertid ha ett nej. De förordar en så kallad vilandeförklaring. För att
en sådan skall antas krävs att minst en sjättedel av kammarens ledamöter
eller 59 röster ställer sig bakom den. Processen skjuts då upp i tolv
månader.
Ensamma har v och mp dock bara 41 mandat. Tillsammans med några
centerpartister och kristdemokrater och någon moderat når antalet för en
vilandeförklaring upp till 48. Ytterligare minst ett tiotal behövs. Finns de
bland socialdemokraterna? Kanske.
I s-leden finns ett uttalat missnöje med EG-domstolens utslag i Lavalmålet
förra året där det konstaterades att svenska Byggnads gått för långt i sin
blockad av ett lettiskt företag 2004.
Domen har tolkats som att EU, genom sitt utstationeringsdirektiv, utgör ett
hot mot de fackliga rättigheterna. Skjut upp ratificeringen av
Lissabonfördraget i avvaktan på att konsekvenserna av
utstationeringsdirektivet utretts, är LO:s linje. Mot den hållningen har
partiets ordförande Mona Sahlin hävdat att de två frågorna inte har något
samband. På goda grunder.
I allt väsentligt leder Lissabonfördraget till ett bättre EU. Det vore
olyckligt om Sverige skulle bidra till att den utvecklingen blir fördröjd.