Ett fall för Vattenfall

Huvudledare.
När näringsminister Maud Olofsson (C) igår träffade oppositionens partiledare för förhandlingar om energi- och klimatpolitiken stod kärnkraften i centrum.

Men helstatliga Vattenfalls köp av nederländska Nuon placerar en annan aspekt av energipolitiken på dagordningen:

Borde staten sälja den köphungriga och lönsamma energigiganten, som 2007 hade drygt 300 miljarder kronor i tillgångar?

Förvärvet av det nederländska bolaget för runt 95 miljarder kronor ligger i linje med Vattenfalls vision, understödd av beslut i riksdagen, om att vara ett ledande europeiskt energibolag.

”Det här är en bra affär för Vattenfall”, kommenterade VD Lars G Josefsson.

Affären är historisk till sin storlek och inte utan risker. Men Josefsson gör helt säkert en affärsmässig bedömning.

I likhet med flera av Vattenfalls investeringar i Tyskland, Polen och Danmark på senare år kommer Nuons energi till största delen från fossila källor.

Kritikerna, bland andra V och MP, menar därför att affären inte är bra för miljön.

”Jag tycker att regeringen borde stoppa affären. Om man vill påskynda omställningen till förnyelsebara energikällor bör man inte lägga 95 miljarder på ett bolag vars främsta gren är fossila bränslen”, påpekade Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson.

Men det är inte regeringen som styr Vattenfall. Det gör ledamöterna i Vattenfalls styrelse och den operativa ledningen. Och statliga bolag bör drivas affärsmässigt.

Köpet har knappast gjort Vattenfall grönare. Å andra sidan har världens samlade koldioxidutsläpp varken ökat eller minskat med affären. De är lika stora idag som igår.

Är förvärvet ekonomiskt klokt kan det på sikt bidra till en omställning mot renare energi. Det kräver att vinsterna investeras i miljövänlig teknik och att företagens olika kompetenser inom förnyelsebar energi utnyttjas.

Erfarenheten visar dessutom att god lönsamhet går hand i hand med god miljö.

Frågan om statligt ägande handlar primärt varken om vinster eller miljöpolitik. Den är av principiell natur. Och staten har ingen anledning att driva företag på en fungerande och konkurrensutsatt marknad.

Marknaden för energiproduktion är konkurrensutsatt. Varför då exkludera Vattenfall från regeringens privatiseringslista?

Energi är inte vilken vara som helst. Den har betydelse för säkerhetspolitiken och kan i någon mening ses som en del av landets infrastruktur. Vattenfalls nät transporterar el till mer än 850 000 hushåll och företag i Sverige.

Detta är en verksamhet som mår bra i statens ägo.

Men att den bör inbegripa kolkraftverk på kontinenten är mindre givet.

Författare:
Publicerad 24 februari 2009 21.07
Uppdaterad 25 februari 2009 00.05

Huvudledare
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu