Det är rena hånet.
Förslaget som nu diskuteras går ut på att ålägga operatörer att spara
information om telefonsamtal, internetanslutningar, e-post och SMS.
Tanken härstammar från ett EU-direktiv som förre justitieministern Thomas
Bodström (s) var drivande bakom. Men tydliga tecken finns på att regeringen
avser att gå längre än direktivet kräver – på flera punkter och med orimliga
följder.
Direktivet, som syftar till att avslöja allvarlig brottslighet, föreskriver
lagring av uppgifter i sex månader. Moderaterna anser att ett år är
lämpligare tid och kan i kraft av sin storlek tänkas få övriga
regeringspartier med sig. Den statliga utredning som gjorts i frågan räknar
med att prislappen för en sådan lag skulle bli minst 220 miljoner kronor.
Att döma av branschens egna beräkningar är det en glädjekalkyl. Organisationen
IT- och telekomföretagen tror på en dryg miljard i investeringsutgifter
följt av årliga kostnader på 364 miljoner kronor, enligt Svenska Dagbladet
igår.
Minskade marginaler för operatörerna ger i förlängningen högre priser för
konsumenterna. Dyrare abonnemangsavgifter och liknande är att vänta – inte
minst genom den svenska tolkning som görs av en skrivning i direktivet. Det
heter att brottsbekämpande myndigheter skall kunna få ut uppgifter ”utan
dröjsmål”, vilket utredningen väljer att tolka som inom ”någon enstaka
timme”. Dygnet runt.
Skall operatörerna ha beredskap att tillmötesgå det kravet lär deras
lönekostnader skjuta i höjden. Frågan är om små operatörer ens kan fortsätta
verksamheten.
Moderaterna riktade stark kritik mot Bodström när han drev på för ett direktiv
om datalagring. Minns debatten om Bodströmsamhället. De integritetsargument
som då anfördes – av bland andra justitieminister Beatrice Ask (m) – tycks
nu vara som bortblåsta inom moderaterna.
Förutom den längre lagringstiden diskuterar regeringen att gå längre än EU
kräver i ytterligare två avseenden: genom lagring av uppgifter om var
mobilsamtal avslutas samt av uppgifter om när någon ringts upp, men inte
svarat.
Att EU beslutat att kringskära medborgarnas privata sfär är illa i sig. Då
framstår det som besynnerligt att regeringen ens överväger att låta Sverige
inta rollen som unionens Bror Duktig. Eller Storebror Duktig, som det kanske
bör heta i sammanhanget.