Så, då var väl partiledardebatten i SVT:s Agenda i söndags kväll fullproppad
med upplysningar?
Knappast.
Mona Sahlin (S) vann i kategorin bästa korthuggna retorik. Hon provocerade
genom att kalla Jan Björklund (FP) ”stridstupp” och bemötte effektivt
statsministerns tal om jobben med ”Fakta sparkar, Fredrik Reinfeldt”.
I kategorin politisk substans och trovärdighet var dock alliansen strået
vassare. Som i skolfrågan. Också i energipolitiken – åtminstone för den som
tror på Maud Olofssons löfte om att arga kärnkraftsmotståndare i Centern
inte kan fälla regeringens energiöverenskommelse. ”Det tar jag hand om”,
lovade Olofsson utan att berätta hur hon tänker upprätthålla
partidisciplinen. Knutpiska?
”Vad är era svar för vad som skall ge jobb?”, frågade Reinfeldt oppositionen.
Frågan är befogad. Sahlin, Lars Ohly (V) och Peter Eriksson (MP) är bara
alltför snabba att hänvisa till alla rödgröna besked som skall komma i april.
Samtidigt har även regeringspartierna långt kvar. Sänkt skatt för pensionärer,
jo, så verkar det bli. Men de konkreta förslag är få. Och värre:
Visioner fattas.
”Moderaterna ska fortsätta att vara partiet med framtidens idéer”, skriver
redaktören Johan Forssell (M) i förordet till debattboken Med blicken mot
framtiden, som partiet presenterade igår.
I boken finns tankar och ett och annat konkret förslag. Men att använda
mobiltelefoner i skolundervisningen, att avskaffa skolslöjden, att göra en
”mer queer” samhällsanalys, att utveckla fritidsgårdar till
entreprenörskapsgårdar enligt slagordet ”dags för lite ’jalla jalla’” i
förorterna, det lär inte vinna valet 2010 åt Moderaterna.
Då är finansminister Anders Borgs (M) utspel igår betydligt mer inriktat mot
valet.
Borg vill lagfästa överskottsmålet i de offentliga finanserna på 1
procent av BNP.
Överskottsmålet är, liksom utgiftstaket och en stram budgetprocess, klok
politik. Det ökar förtroendet för finanspolitiken och borgar för att Sverige
slipper kraftiga krisbesparingar i välfärden. Men lagstifta?
Att strunta i överskottsmålet må vara korkad politik, men det kan likväl vara
en politisk linje, och bör inte göras olaglig. Dessutom är överskottsmålet
svårt att utvärdera, och en överträdelse svår att bestraffa.
Självfallet smakar det fågel för Borg och de borgerliga om de lyckas styra
debatten bort från höga utanförskapssiffror och sjabbel i sjukförsäkringen
mot Vänsterpartiets ansvarslösa överbudspolitik. Det bör emellertid förbli
en fråga om politik, inte om lagar.
Det börjar hetta till. Men än kan den unga valdebatten sägas vara beskedlig –
den behöver många fler besked.