Det är också klart vilka som skall tas som gisslan: Rosengårdsborna, eller
snarare de som bor i kvarteret Herrgården.
Den 22 augusti, dagen efter Malmöfestivalens avslutning, är det dags för en ny
”gatufest” i Malmö: Reclaim Rosengård. Platsen är Shellmacken vid Ramels
väg. ”Snuten ut ur Herrgården”, ”fria och självstyrande ungdomsgårdar”,
”sänk hyrorna och renovera Herrgården” lyder de anonyma arrangörernas krav.
Malmö har lång erfarenhet av liknande ”fester”. Den senaste ägde rum i början
av juni när kravallvänstern tågade mot Västra hamnen för att ”sätta de
rikas trygghet i gungning”. Kvällen avslutades – som väntat – med
stenkastning mot polisen och vandalisering. Frågan är om det finns något
exempel på en reclaim som inte övergått i upplopp och skadegörelse.
Det finns säkert kriminella grupperingar, ungdomar på glid och enstaka
politiska extremister som av olika skäl gärna vill vara med och hetsa och
slåss mot polisen.
Men bland vanliga Rosengårdsbor lär reclaimarnas närvaro vara lika oönskad som
den var bland de boende i Västra hamnen.
”De kommer att förstöra för folket här. Polisen hjälper ju till mot bråket och
kriminaliteten. Förr vågade vi inte vara ute efter tio på kvällen, men nu
kan vi gå i området när vi vill”, konstaterade en Rosengårdsbo i gårdagens
Sydsvenskan.
Den nuvarande upptrappade polisbevakningen är inte en långsiktig lösning, det
vet alla. I så måtto är ”snuten ut ur Rosengård” ett utmärkt förslag.
Förstärkt polisbevakning kan dämpa symptomen men inte lösa grundläggande
problem som arbetslöshet, bidragsberoende, trångboddhet och förslumning.
Och ingen skulle förmodligen vara gladare än polisen om den pågående
personalkrävande och för myndighetens budget förödande extrakommenderingen
kunde avslutas.
”Det är ju ett samhällsproblem egentligen. Politikerna måste inse fakta och ta
sitt ansvar när det gäller jobb, lägenheter och segregation. Och det finns
ju andra instanser som måste göra rätt. Vad säger det om man kan sparka
sönder saker och inte få något straff”, frågade sig polisen Patrik Nilsson i
Sydsvenskan igår.
Situationen i delar av Rosengård och då framförallt kvarteret Herrgården, är
instabil. En tändande gnista är allt som behövs för att nya upplopp, likt de
i december förra året, skall bryta ut. En oemotståndlig lockelse för
politiska pyromaner.
De som har mest att förlora om våldet blossar upp på nytt, är alla de
Rosengårdsbor som kämpar efter bästa förmåga för att kunna försörja sig och
sin familj och ge sina barn en trygg uppväxt. Och det är den stora
majoriteten i området.
Cynismen hos dem som nu försöker krossa det bräckliga lugnet och exploatera
situationen politiskt är avgrundsdjup om än inte förvånande.