Det går inte en dag nu utan nya djupt pessimistiska förkunnelser om den
ekonomiska utvecklingen.
”Den globala finanskrisen är den värsta sedan depressionen och läget på de
svenska finansmarknaderna är det svåraste sedan 1990-talskrisen”,
konstaterade finansminister Anders Borg (m) på måndagen.
Än är det visserligen en bit kvar till 90-talets djupdykning. Då hade Sverige
en period med fallande ekonomi – så kallad negativ tillväxt – tre år i rad.
Men Borgs prognoser är nog så allvarliga. Slår regeringens mest optimistiska
beräkningar in blir det nästa år en tillväxt på ynka 0,1 procent. Besannas
det värsta scenariot krymper ekonomin med 1,2 procent. Finansministern spår
därtill en rejäl nedgång av exporten och att arbetslösheten ökar till 9
procent år 2010.
Ett ljus i detta mörker var professor Lars Calmfors besked samma dag om att
svenska jobb inte hotas av konkurrens från låglöneländer.
Tvärtom ”tyder data på det omvända”, sade Calmfors i Ekot. I en kommande
rapport visar han att svenska företag och därmed sysselsättningen gynnas av
billigare produktion utomlands. Ännu ett belägg för det gamla påståendet att
arbete skapar nytt arbete – även globalt sett.
Dessvärre ser det mörkt ut på alla fronter. Någon extra internationell
draghjälp är inte att räkna med. Med tanke på
Sveriges normalt sett stora utlandsberoende får under omständigheterna varje
dag utan protektionistiska reflexer i omvärlden ses som en framgång. I det
avseendet utgjorde slutdokumentet från G20-ländernas möte i helgen viss
lättnad.
Frågan är vad regeringen kan göra för att lindra krisens verkningar.
Statistiken över varslen är ”en ohyggligt dyster läsning”, enligt SEB:s
chefsanalytiker Henrik Mitelman.
Medan det finns en närmast samfälld förväntan bland ekonomiska bedömare på att
Riksbanken sänker reporäntan ner mot 2 procent inom ett år ställs allt
tydligare krav på betydande finanspolitiska satsningar. Längst går
arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, som föreslår ett
stimulanspaket innehållande bland annat skattesänkningar och
infrastrukturinvesteringar för upp till sextio miljarder kronor.
Något sådant vill Borg inte, åtminstone inte för tillfället, gå med på.
Officiellt motiverar Borg sitt avslag med att satsningar i den
storleksordningen skulle leda till underskott i budgeten och till
svårigheter att uppfylla kraven i EU:s stabilitetspakt.
Och även om ett annat skäl också kan anas – Svenskt Näringslivs förslag är
till stor del en reform som kan påstås favorisera kapital och stora
inkomster, något som går på tvärs mot Borgs skattepolitik hittills – är det
sannolikt omsorgen om landets finanser på lång sikt som är det vägledande
skälet.
Skulle det behövas ytterligare stimulanser, så kommer de, lät finansministern
förstå. Men först efter hård prövning.