Grundtanken med ESF har varit att alla organisationer får vara med så länge de
skriver under det mycket allmänt hållna principprogrammet. Bredden är
forumets styrka, menar arrangörerna. Men den är också dess svaghet. Bilden
av vad som är på gång blir inte precis tydlig när människorättskämpar och
fackförbund ser ut att göra gemensam sak med grupper på yttersta
vänsterkanten.
Parollen är att en annan värld är möjlig. Över 20 000 deltagare och tusentals
organisationer skall under resten av veckan arrangera och delta i hundratals
seminarier, manifestationer och kulturevenemang. Det gör ESF till ”den
ojämförligt största arenan för oss som vill bygga ett rättvisare, mer
hållbart, demokratiskt och solidariskt Europa”, heter det.
Det kunde lika gärna ha varit ett statsråds beskrivning av EU. Men det går att
hitta en annan definition.
”Den starkaste förenande faktorn för forumets deltagare är just att de är emot
och för fram alternativ till den nyliberala politik som oppositionen i Malmö
och regeringen i Sverige förespråkar.”
Formuleringen är från ett pressmeddelande där oppositionen i Malmö anklagas
för att skrämma folk med vad ESF kommer att innebära för staden. Med
hänvisning till Malmöbornas säkerhet ville moderaterna stoppa det stöd på
2,5 miljoner kronor som forumet får från kommunen. Det har, inte utan
anledning, talats om risk för våld och skadegörelse i samband med
demonstrationer. Aktionsgrupper hotar med upplopp i anslutning till ESF.
Det skall inte forumet lastas för. Dess styrelse har fört en lång dialog med
polisen för att allt skall gå fredligt till. I synnerhet under lördagen då
tiotusentals personer väntas delta i den största demonstrationen i Malmö i
modern tid.
Politiskt och socialt engagemang finns det knappast för mycket av i dagens
Sverige. Men de som befarar tråkigheter lär inte bli lugnare av att ”Thomas
från Danmark”, som han rätt och slätt kallas, hör till dem som leder
demonstrationen. Denne nödtorftigt presenterade man sägs ha fått uppdraget
för sina erfarenheter från protesterna vid rivningen av ungdomshuset i
Köpenhamn.
Hur tänkte styrelsen med det beslutet? Eller när den bestämde sig för att låta
journalister som vill bevaka seminarierna betala fyrahundra kronor för
ackrediteringen?
De frågorna får lika vaga svar som frågan varför ESF vill ha en ny
världsordning trots att den nuvarande, enligt FN:s millenniemålsrapport, är
på god väg att halvera fattigdomen.