Frukt från giftigt träd

Huvudledare.
Turerna kring den kontroversiella Goldstonerapporten fortsätter.

Igår kom uppgifter om att den palestinska myndigheten åtminstone för tillfället släppt kravet på att rapporten om striderna i Gaza vid årsskiftet skall behandlas i FN:s generalförsamling.

Goldstonerapportens slutsats är att Israel – genom att avsiktligt angripa Gazas civilbefolkning – begått krigsbrott, möjligen brott mot mänskligheten.

Samtidigt kritiseras Hamas för framförallt raketbeskjutningen mot södra Israel.

Att krigsförbrytelser begåtts av Hamas är uppenbart. Att även Israel brutit mot krigets lagar är inte osannolikt. Kanske är det rent av troligt.

Rapporten vill genom att skuldbelägga både Israel och Hamas framstå som opartisk och balanserad.

Men att Hamas för ett ögonblick skulle låta sig påverkas av kritiken faller på sin egen orimlighet: terror är vad en terroristorganisation sysslar med.

För en demokrati som Israel är kritiken däremot förödande.

Därför är rapporten endast användbar som vapen mot Israel, inte mot de militanta palestinska grupperna. Det är förmodligen inte en slump.

När Goldstonerapporten skall bedömas går det inte att bortse från att den är en frukt från ett giftigt träd.

Den är ett beställningsjobb från FN:s ökända råd för mänskliga rättigheter – om något ett missvisande namn – där företrädare för några av världens värsta förtryckarregimer som Kina, Kuba och Saudiarabien är med och styr och ställer. Ett råd som såväl FN:s nuvarande generalsekreterare Ban Ki-Moon som företrädaren Kofi Annan kritiserat för att ägna orimligt mycket tid och kraft åt att kritisera Israel.

I rådets beslut att sända iväg en ”oberoende, internationell, faktasökande delegation” slås fast att uppgiften är att ”undersöka alla brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär lag, av ockupationsmakten Israel, mot det palestins­ka folket”.

Med skuldfrågan avgjord på förhand var det delegationens sak att underbygga den dom som redan fallit. Det görs på närmare 600 sidor. Beställaren har ingen anledning att vara besviken.

Andra har större anledning till missnöje.

I sin iver att komma åt Israel har FN:s råd för mänskliga rättigheter genom sitt ensidiga mandat och genom att föregripa rapportens slutsatser – än en gång – underminerat tilltron till FN och till folkrätten.

Författare:
Publicerad 2 oktober 2009 21.27
Uppdaterad 3 oktober 2009 00.05

Huvudledare
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu