Så långt var ledarna i G20-gruppen eniga när de satte sig ner vid
förhandlingsbordet i Excel Center i London igår för att diskutera gemensamma
insatser mot den globala krisen.
Vad som skall göras, i vilken ordning och till vilket pris var dock långt
ifrån klart.
Ändå saknades det inte förhoppningar om att mötet skulle axla ledarskapet,
överbrygga motsättningarna och visa handlingskraft.
Om det lyckades är ännu för tidigt att säga. Det finns ingen quick fix,
underströk Storbritanniens premiärminister Gordon Brown på den avslutande
presskonferensen.
Men kraftsamlingen inger respekt.
I slutdokumentet heter det bland annat att Världsbanken och Internationella
valutafonden, IMF, skall få tillgång till ytterligare omkring
6 000 miljarder kronor för att bistå utsatta ekonomier.
På liknande sätt har G20-länderna enats om att avsätta 2 000 miljarder för att
stimulera den internationella handeln. Kanske ännu viktigare var det
gemensamma löftet att försöka få fart på världshandelsorganisationen WTO:s
förhandlingar om ett nytt globalt handelsavtal, den så kallade Doharundan.
Vidare utlovas ett djupare samarbete för att upptäcka och stävja framtida
kriser på de internationella finansmarknaderna, stramare regler för
finansiella system liksom för löner och bonusar för chefer i
finansbranschen. Insatser för att försvåra pengaflykt till världens
skatteparadis har också ställts i utsikt.
Sprickan mellan Europa och USA verkar därmed vara, åtminstone hjälpligt,
överlappad.
Gång efter annan har den amerikanska administrationen betonat behovet av
insatser för att stimulera ekonomin. President Barack Obama har framhållit
vikten av att alla länder följer rådet från IMF och satsar motsvarande 2
procent av bnp på åtgärder mot krisen.
Londonmötet kan inte ha gjort Obama alltigenom besviken. Enligt Brown ”kommer
fem biljoner dollar att injiceras i våra ekonomier” till och med 2010.
Från europeisk sida – med Tyskland och Frankrike i spetsen – har intresset i
första hand kretsat kring möjligheterna att reglera de internationella
finansmarknaderna och reformera det globala finansiella systemet. Även där
tycks enigheten tillräcklig för att förmå Frankrikes president Nicolas
Sarkozy att skruva ner tonläget.
USA gör rätt som ”insisterar på stimulanser medan EU med rätta insisterar på
regleringar”, förklarade IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn i gårdagens
Financial Times. Samtidigt gjorde han klart att fondens analys av 122
bankkriser entydigt visar att en återhämtning aldrig kan åstadkommas ”innan
det är färdigstädat i bankbranschen”.
I bästa fall har G20-mötet i London satt igång den nödvändiga storstädningen i
världsekonomin.