Speciellt en mening har väckt uppseende. I programmet skriver oppositionen:
”En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och
militärbaser utanför landets gränser.”
Ett perfekt recept för destabilisering av flera av världens farligaste och
politiskt mest labila regioner, framhöll kritiska experter.
Men den som tolkar det skrivna som att en rödgrön regering kommer att kräva
att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser
ägnar sig enligt Urban Ahlin åt ”fria fantasier”.
Istället för att haka upp sig på ”andra halvan av bisatsen” uppmanade Ahlin
kritikerna att läsa ”hela dokumentet”.
Ahlin har rätt. Den rödgröna utrikespolitiska plattformen förtjänar att läsas
i sin helhet. Men det mönster som framträder stärker inte Ahlins sak när han
hävdar att det är Vänsterpartiet som vikt ner sig för Socialdemokraterna i
utrikespolitiken, inte tvärtom.
Att formulera politiska kompromisser är ett grannlaga arbete. Det är ingen
slump när de rödgröna ibland valt formuleringen att de skall ”verka” eller
”arbeta” för vissa utrikespolitiska mål medan partierna i ett annat
sammanhang lovar att ”kräva” att en stat gör si eller så.
De rödgröna ”kräver” att USA avvecklar sina kärnvapen men nöjer sig med att
”arbeta” för att Ryssland gör det.
En rödgrön regering kommer att ”verka för” att USA häver sin blockad mot Kuba,
men tydligen inte för en demokratisering på Kuba.
En rödgrön regering tänker ”verka för” att USA ansluter sig till
Internationella brottmålsdomstolen, ICC, men har inga specifika synpunkter
på att Ryssland och Kina står utanför.
En rödgrön regering kommer att ”kritisera USA:s stöd till odemokratiska
regimer”, men tydligen tala tyst om Kinas och Rysslands stöd.
Regimen i Teheran beskrivs som ”auktoritär”, landets opposition som ”modig”,
men det enda konkreta löftet är att en rödgrön regering ”kommer att motsätta
sig folkrättsvidriga angrepp på Iran”.
Dokumentet präglas av antiamerikanism – ibland subtil. Krav och brösttoner
reserveras för USA medan tonen mot auktoritära och totalitära stormakter som
Ryssland respektive Kina andas försiktighet om inte undfallenhet.
I en debattartikel i Expressen i onsdags välkomnade Ulf Bjereld,
statsvetarprofessor och ledande inom den kristna socialdemokratiska
Broderskapsrörelsen, denna ”radikalisering av den socialdemokratiska
utrikespolitiken”.
Kanske finns här gåtans lösning, som på sitt sätt ger Urban Ahlin rätt.
Socialdemokraterna har inte låtit Vänsterpartiet ta över utrikespolitiken. Det
är Vänsterpartiets utrikespolitik som tagit över Socialdemokraterna.