Frälsaren är rödhårig och talar småländska. Åtminstone att döma av jublet när
Centerstämman i Åre igår valt Annie Lööf till ny partiledare.
Och det var med stora ord hon tackade för förtroendet.
”Vi ska synas och höras som aldrig förr”, sade Lööf, som kanske inte tänkte på
att Centern i riksdagsvalet 1973 faktiskt nådde 25,1 procent.
På fredagen vågade hon uttala målet 20 procent i valet 2022. Modigt. Eller
dumt. Att Maud Olofsson drömde om 16 procent i väljarstöd och Thorbjörn
Fälldin talade om 400 000 nya jobb gjorde företrädarna till föremål för
smälek snarare än kärlek.
Annie Lööf har en tydligt liberal agenda. Frågan är bara om gräsrötter och
väljare är med på hennes noter.
Gamla Centern – detta tröga ideologilösa landsbygdsstödsintresseparti, fullt
av bromotståndare och andra nejsägare, ett parti som emellanåt halkat runt i
en grönbrun sörja upp till knätofsarna – kanske är borta för alltid. Ty
något har hänt.
I senaste SOM-rapporten från statsvetarna i Göteborg, Lycksalighetens ö,
jämförs åsikterna bland partiernas sympatisörer i tretton sakfrågor. I
princip finns ingen skillnad mellan C- och FP-väljare. Kanske har Centern
bytt ut sina väljare, kanske har väljarna bytt åsikt.
Annie Lööf kan göra Centerpartiet trovärdigt liberalt och modernt. Hon
förtjänar i alla fall en chans.