Det är i alla fall svårt att tänka sig att det finns värderingar som är unika
för Sverige, eller att det skulle finnas värderingar som delas av landets
hela befolkning.
Men det innebär inte att det svenska samhället är värderingsfritt eller att
det skulle saknas dominerande uppfattningar om vilka värden som är centrala,
om det sanna och det goda.
Frågan är om inte Sverige på många sätt är osedvanligt uniformt och likriktat.
För inte är väl den gamla föreställningen om Sverige som den gyllene
medelvägens, den av alla berörda framförhandlade kompromissens förlovade
land, helt gripen ur luften?
Landet Lagom.
Konungariket Konsensus.
Tanken att det finns svenska värderingar blir egentligen kontroversiell först
när den kopplas till invandring och integration och idéer om att nya
svenskar behöver en introduktion på detta område.
Den 5 november beslöt regeringen att tillsätta en utredning med uppdrag att
lägga fram ett förslag om hur en sådan introduktionskurs riktad till
nyanlända invandrare skall utformas. I söndags kväll skulle detta diskuteras
i SVT:s Agenda mellan integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) och
Socialdemokraternas Veronica Palm.
Sabuni påpekade att det i princip är tänkt att handla om samma värdegrund som
förmedlas till svenska skolbarn:
”Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, synen på barn och ungdomar
och deras integritet, minoriteternas rättigheter och så vidare.”
Veronica Palm var dock mest intresserad av att kritisera regeringens
arbetsmarknadspolitik.
”I verkligheten är den bästa vägen till integration rätten till arbete och
rätten till arbete har ju faktiskt den här regeringen undergrävt.”
Ett eget jobb och egen försörjning är centralt. I så måtto har Palm rätt. Men
det ena behöver inte utesluta det andra.
I vilken mån invandrares syn på det sanna och det goda skiljer sig från den
svenska värdegrund regeringen vill se vidareförmedlad är av förklarliga skäl
svårt att bedöma, det handlar om en oerhört heterogen grupp. Men det finns
oroande tecken på att exempelvis patriarkala strukturer lever vidare – eller
till och med förstärks – hos vissa invandrargrupper i Sverige. ”Det är inget
konstigt eller onormalt för våra elever”, sade en skolkurator om arrangerade
barnäktenskap i Sydsvenskans artikelserie ”Gift mot sin vilja”.
En kurs gör ingen demokrat. I centrala värderingsfrågor rubbas människors
uppfattningar och invanda föreställningar inte så lätt. Det gör det inte
mindre viktigt att vara utomordentligt tydlig när det gäller vilka
grundläggande värderingar som alla i Sverige förväntas rätta sig efter.
En gemensam värdegrund behövs för att bemöta kulturrelativism och religiös
fundamentalism. Och de främlingsfientligas unkna nationalegoism.