Idag hålls manifestationer i Stockholm och Göteborg till stöd för de båda svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som greps den 1 juli i år i Ogadenprovinsen i Etiopien.
Persson och Schibbye har åtalats för terroristbrott. En rättegång ska äga rum i Addis Abeba den 18 oktober. De båda svenskarna medger att de tagit sig in i Etiopien olagligt. Däremot förnekar de all inblandning i terrorism.
Den svenska regeringen kritiseras – liksom i fallet med den i Eritrea fängslade Dawit Isaak – för passivitet och för att diplomatin är alltför lågmäld, för att inte säga tyst.
Det exakta syftet med Perssons och Schibbyes resa är oklart. Men otvivelaktigt finns ett legitimt journalistiskt intresse av att försöka ta sig in i området.
Ogadenprovinsen är mer eller mindre stängd för omvärlden. Det finns trovärdiga uppgifter om att den etiopiska regimen gör sig skyldig till omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.
Liksom i fallet Isaak har utrikesminister Carl Bildts (M) agerande hamnat i fokus.
Aftonbladet Kultur och dess chef Åsa Linderborg har sin förklaring färdig och bedriver sedan en tid tillbaka en kampanj med krav på att Carl Bildt avgår.
Schibbye och Persson var, enligt tidningens historieskrivning, ute efter att kartlägga hur Lundin Oil samarbetat med ”en regim och en milis som har massmördat, fördrivit och våldtagit”. Bildt var styrelseledamot i Lundin Oil innan han blev utrikesminister och har därför, enligt Aftonbladet Kultur, ”högst privata skäl att inte vilja hjälpa den som rotar i hans bagage som handelsresande i blod och olja”.
Det som Persson och Schibbye enligt Aftonbladet Kultur skulle ”dokumentera” i Etiopien, Bildts blodiga händer, är på samma gång redan klarlagt – bortom rimligt tvivel. Och, lyder logiken, för att slippa bli avslöjad är Bildt beredd att låta Persson och Schibbye ruttna bort i en etiopisk fängelsecell.
Det saknas belägg. Det är grovt.
Bildts kyliga distans – ofta svår att skilja från arrogans – tillhör inte hans försonande drag. Ändå framstår Bildt som ett under av engagemang jämfört med Socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt.
Enligt DN ville Juholt, efter onsdagens möte i utrikesnämnden, inte framföra några krav på att de båda svenskarna ska friges.
”Varje land ska lagföra de personer som man anser har begått ett brott.”
Det avslöjar om något en förbluffande naivitet.
Ingen som vågar sätta sig upp mot den etiopiska regimen kan förvänta sig en rättvis rättegång. Allra minst utländska journalister som olovandes tagit sig in i landet.
Perssons och Schibbyes företag var utan tvekan farligt. Kanske var det rentav dumdristigt. I den situation som uppstått är detta irrelevant.
För alla som värnar journalistisk frihet, demokrati och mänskliga rättigheter borde det vara självklart att sluta upp bakom Persson och Schibbye. Och bakom kraven på att den svenska regeringen ska ge de båda sitt stöd och maximal diplomatisk uppbackning.