Inte för att jämställdheten ligger inom räckhåll. Tvärtom. Men
jämställdhetsfrågor är alldeles för viktiga för att bara uppmärksammas lite
pliktskyldigt en ensam kylslagen vårdag. Detta slags märkesdagar tenderar ju
att bli föga mer än en dålig ursäkt för att inte göra något nämnvärt under
resten av året.
En liknande symbolstrid gäller kvinnorepresentationen i börsbolagens styrelser.
Kring de borden är andelen kvinnor beklämmande liten. Trots en tidvis intensiv
debatt under en följd av år är alltjämt över 80 procent av
styrelseledamöterna i de svenska börsbolagen män. Oroande är att
ledningsgrupperna, som ofta är en rekryteringsbas för styrelseuppdrag, har
en ännu större manlig dominans – runt 84 procent.
Den sneda fördelningen väcker återkommande krav på kvotering till styrelserna.
Nyligen sällade sig Moderaterna till kvoteringskramarna och hotade med
lagstiftning om inte andelen kvinnor fördubblas inom några år.
Även i näringslivet tryter tålamodet. I det kommande numret av Veckans Affärer
redovisas en undersökning i vilken en majoritet av landets mest
inflytelserika affärskvinnor säger ja till könskvoterade bolagsstyrelser.
Lagstiftning må vara ett snabbt och effektivt sätt att krossa glastaket.
Utvecklingen går på tok för långsamt. Likväl vore det fel väg att gå – av
flera skäl.
Alldeles oavsett hur behjärtansvärda avsikterna är, så kan det aldrig vara
acceptabelt att staten går in och dikterar vem som skall styra privata
företag. Styrelseuppdrag är ingen mänsklig rättighet och styrelsen är
ägarnas ensak – hur enögd, enkönad och enfaldig de än vill ha den.
Givetvis borde det vara förtjänster och duglighet som avgör när tjänster
tillsätts och uppdrag delas ut. Men med kvotering blir det svårare för
kvinnliga styrelseledamöter att hävda att de nått sin position enbart
utifrån egna meriter och inte på grund av sitt kön.
Att kvinnor kan råder det inga tvivel om. New York är ett lysande exempel.
Där, och i andra amerikanska storstäder, har kvinnor mellan 21 och 30 år i
genomsnitt högre lön än män i samma ålder.
Skälet är, förklarar professor Andrew A Beveridge i gårdagens Svenska
Dagbladet, att unga kvinnor i USA numera har bättre utbildning än jämnåriga
män. Och högutbildade dras till storstäderna där de mest eftertraktade
jobben med de högsta lönerna finns.
I Sverige är utvecklingen på väg i samma riktning. Kvinnorna är i klar
majoritet bland samtliga högskolestuderande och har även blivit flest på
tidigare starkt mansdominerade utbildningar, som till exempel juristlinjen.
Förhoppningsvis kommer studierna att betala sig.
Styrelseproffset Peggy Bruzelius menar att lagstadgad kvotering vore en
”förolämpning mot de kompetenta kvinnor som sitter i styrelser”.
För kvinnor i allmänhet kan detsamma sägas om internationella kvinnodagen.