Ombuden borde vara en rakryggad skara när Miljöpartiet på fredag samlas till en tre dagar lång kongress i Umeå Folkets Hus.
De gröna har vid det här laget skakat av sig besvikelsen efter valförlusten 2010 och håller, enligt opinionsmätningarna, på att etablera sig som tredje största parti.
Tredje kraften i svensk politik.
Det är så miljöpartisterna gärna beskriver sig. En kraft som inte är höger eller vänster, som står för det hållbara samhället och numera är beredd att vara ansvarstagande och pragmatisk, vilket kan kräva samarbete åt olika håll.
Igår sade språkröret Gustav Fridolin till TT att han inte ville utesluta något parti som samarbetspartner – utom Sverigedemokraterna.
Frågan var föranledd av en artikel i Svenska Dagbladet, som varit i kontakt med 23 av Miljöpartiets 26 regioner. En enda region vill åter ha ett formaliserat samarbete medan MP-företrädare i 16 regioner vill att partiet 2014 möter väljarna på egen hand.
”Om vi nu ska vara en tredje kraft så går det inte att binda sig”, säger Anna Hildebrand, grön ordförande i Jämtland.
En rad saker talar för att Miljöpartiet faktiskt skulle kunna leva upp till sina ideal i den nygamla strategin att stå fritt, långt från en cementerad blockpolitik.
Den täta rödgröna alliansen under Mona Sahlin (S) är borta med vinden, valvinden 2010.
MP:s uppgörelse med den borgerliga regeringen om migrationspolitiken lovar gott, låt vara att det gnisslat på sistone kring papperslösas rätt till vård.
Och inte minst:
Inför valet 2014 jobbar Miljöpartiet, enligt språkröret Åsa Romson, på att lansera sig som en potentiell regeringspartner. Ett verktyg är den nya lagparagraf som säger att riksdagen efter varje val ska rösta om statsministern, något som kan tala för majoritetsregeringar och nya politiska konstellationer.
Men. Det finns ett stort Men.
Om MP ska vara trovärdigt måste partiet göra upp med ett ingrott motstånd mot borgerliga, inte minst moderater.
Mycket talar för att Mikaela Valtersson hade rätt när hon i fjol lämnade posten som grön gruppledare i riksdagen. Miljöpartiet måste släppa fixeringen vid Socialdemokraterna och vänja sig vid tanken på att regera ihop med Moderaterna. Annars blir det svårt att på riksplanet nå samma politiska framgångar som de gröna i ett antal kommuner och landsting nått genom brett samarbete.
Miljöpartiet borde kunna dra nytta av Moderatledaren Fredrik Reinfeldts invit på valnatten 2010 och av det faktum att nye partisekreteraren Kent Persson (M) i höstas talade sig varm för ett nära samarbete med MP. De ser gärna gröna sidan upp.
Men att få ta ansvar kräver trovärdighet. Och grön trovärdighet lär kräva att miljöpartisterna ser sig i spegeln. Med ögon känsliga för blått.