Hanteras varsamt

Huvudledare.

Hur mycket öppenhet tål egentligen ett öppet, demokratiskt samhälle?

Och hur mycket insyn skall dess medborgare behöva tåla?

När internetsajten Wikileaks för några veckor sedan publicerade runt
75 000 hemliga dokument från den amerikanska militärens operationer i Afghanistan ställdes frågan om öppenhetens gränser på sin spets.

Wikileaks kritiserades bland annat för att afghaner som samarbetat med koalitionsstyrkorna kan identifieras genom de publicerade dokumenten – och därmed utsätts för livsfara.

De som försvarar publiceringen hävdar att öppenhet och ett fritt, ocensurerat informationsflöde är det enda som skyddar mot maktmissbruk och korruption. Nyttan överstiger kostnaderna.

Samtidigt är de som sjunger den totala öppenhetens lov oftast starka motståndare till all form av insyn och övervakning från myndigheterna.

Filosofen Torbjörn Tännsjö är ett undantag. I nya boken Privatliv argumenterar han för att såväl medborgarnas liv som myndigheternas göranden och låtanden bör öppnas för fri insyn. Några moraliska skäl att värna om privatlivets helgd ser han inte.

Låt Säpo och FRA snoka, resonerar han, bara deras arbete redovisas öppet så att medborgarna har möjlighet att kontrollera snokandet. Det är den hemliga övervakningen som gör missbruk möjligt, menar Tännsjö, inte den som sker inför allas ögon. Och den som har rent mjöl i påsen har ju inget skäl att oroa sig.

Inte?

För de flesta krävs förmodligen ingen större fantasi för att komma på uppgifter som skulle vara ytterst obehagliga om de kom till allmän kännedom: uttalanden eller handlingar man skäms över, bilder, relationer, uppgifter om sjukdomar, alkoholkonsumtion eller läkemedelsanvändning.

Vissa uppgifter skulle i fel händer kunna orsaka verklig skada: utlösa mobbning, leda till hot eller våld, hindra individer från att få jobb eller bostad, förstöra familjerelationer eller vänskapsband.

Vilka uppgifter som är känsliga kan i grunden bara den enskilde själv avgöra.

Hotet kommer inte bara från övervakande myndigheter. Vi lämnar ständigt spår efter oss som kan följas, pusslas samman och användas emot oss. Elektroniska spår liksom biologiska.

Sedan förre justitieministern Thomas Bodström (S) – med all rätt – avböjt P3 Nyheters erbjudande om ett frivilligt drogtest fick han ett nytt ”erbjudande” från nyhetssajten Nyheter24.se. Nu med tillägget att om Bodström inte gick med på att testas skulle sajten låta analysera en hårtuss från Bodströms huvud som de kommit över.

Den som i framtiden vill slippa att riskera liknande utpressningssituationer bör se till att få med sig hårklippet hem från frisören.

I en värld där detaljerad information om alla och envar är lätt att skaffa och ännu lättare att sprida, krävs både riskmedvetande och ansvarstagande för att värna individers rätt till en privat sfär.

Någras dröm om det öppna samhället riskerar annars att bli andras mardröm.

Författare:
Publicerad 28 augusti 2010 20.37
Uppdaterad 29 augusti 2010 00.05

Huvudledare
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu