Kan det vara en förmildrande omständighet att vara en förhärdad brottsling, beredd till det grövsta våld? Ja, det ligger åtminstone nära till hands att tolka en rad rättsfall så.
Det väckte stor uppståndelse och berättigad indignation när det stod klart att en ung man från Malmös gängmiljö härförleden kom undan med fyra månaders fängelse för innehav av en kalasjninkov – en militär automatkarbin med en eldkraft på 600 skott i minuten. I rätten hävdade mannen, uppenbarligen med viss framgång, att vapnet var nödvändigt för att han skulle kunna försvara sig själv.
Dessbättre verkar en omsvängning i synen på innehav av illegala vapnen kunna vara på väg.
Sydsvenskan kunde igår berätta att justitiedepartementet inom några veckor väntas presentera ett lagförslag som kan leda till skärpta straff. Avsikten är bland annat att göra den svenska lagen mer lik den danska. I Danmark är en koppling till kriminella gäng är en försvårande omständighet i samband med vapenbrott och medför en rejäl påspädning av straffsatsen.
Åtgärden är nödvändig, för det uppmärksammade fallet med kalasjnikovinnehavet är dessvärre långt ifrån någon engångsföreteelse.
Riksåklagaren lät redan 2007 genomföra en granskning av en lång rad vapendomar som enligt utredaren, hovrättsrådet Kazimir Åberg, visade att ”domstolarna varit väldigt försiktiga i sina bedömningar av innehaven”.
Den förlåtande inställningen framgår med all tydlighet i en dom från oktober 2008. Då fick en man i Malmö minimistraffet för grovt vapenbrott - sex månaders fängelse – trots att han burit skyddsväst och en armépistol laddad med helmantlade kulor, var välkänd yrkeskriminell och aktivt inblandad i tidigare gängkrig.
Åberg föreslog i sin utredning ett förtydligande i lagen som innebär att brottet ska betraktas som grövre om vapnet misstänks komma ”till brottslig användning eller om vapnet är av särskilt farlig beskaffenhet”.
Det borde vara en framkomlig väg. Men det förutsätter att rättsväsendet är noggrant och inte prutar på beviskraven. Om det strängare straffet ska komma på tal måste det i varje enskilt fall stå utom allt rimligt tvivel att den åtalade ingår i den organiserade brottsligheten eller planerat brottslig användning av sitt vapen.
Ansträngningarna må vara aldrig så vällovliga, men blotta misstanken om att landets domstolar är beredda att tumma på rättssäkerheten för att komma till rätta med de illegala vapnen vore oacceptabelt. Lika oacceptabelt som att de rättsvårdande myndigheterna i något sammanhang skulle kunna se medlemskap i kriminella gäng som en förmildrande omständighet.