Sveriges finansminister Anders Borg (M) kommenterade igår euroländernas beslut att ge ett stödpaket på 100 miljarder euro till Spaniens banksektor.
”Det bör ha en lugnande effekt, men vi har en kvarstående osäkerhet om valet i Grekland.”
Inför nyvalet till det grekiska parlamentet på söndag är omvärldens ögon riktade mot Europa – en kontinent som orsakar bekymmer för världsekonomin och som tycks stå inför en lång period med svag tillväxt eller i värsta fall recession.
Det som hotar är ännu djupare politiska kriser.
Runtom i Europa har nationalister och extremister skördat framgångar i parlamentsval under senare år. I kölvattnet av den ekonomiska krisen kan populistiska och främlingsfientliga rörelser få ökat spelutrymme och inflytande.
Under en direktsänd debatt i grekisk TV häromdagen sågs Ilias Kasidiaris från det ultranationalistiska partiet Gyllene gryning gå till fysiskt angrepp mot sin meningsmotståndare.
Attacken under TV-debatten är en extrem händelse – och kanske ett varningstecken som pekar mot ett försämrat politiskt klimat i Europa.
Tyvärr finns också på vänsterhåll ett uppskruvat tonläge och ett förakt för demokratin.
I början av juni skrev Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider på DN Kultur:
”Eländet nu är att det liberala etablissemanget gör sig immunt mot uttrycken för såväl klasskänsla som klasshat.” Om klasshatet trängs bort kommer klassmedvetande aldrig att uppstå, resonerar Greider.
Hat som drivkraft, som något nödvändigt eller rentav gott?
En farlig idé. En beprövad idé.
Orostider råder, många menar att Europa är på fel väg. Arbetslöshet, ekonomisk osäkerhet och framtidsrädsla präglar tillvaron för många européer.
I det läget borde det räcka med en tillbakablick på tiden före andra världskriget:
Det gäller att vara vaksam på det politiska klimatet. Det gäller att aldrig tala avhumaniserande om ”de andra” och att aldrig legitimera våld som politisk metod. Hat mot grupper är inte bara oacceptabelt, det är farligt.
Det är inte bara upp till Europeiska unionens tongivande politiker utan också dess väljare att fundera över hur demokratiförakt och legitimerandet av både höger- och vänstervåld ska mötas.
Varje invånare i Europa borde känna till resultatet av 1900-talets totalitära rörelser, av ideologiskt hat. Men uppenbart har somliga inte lärt sig läxan.
I högtidstal sägs det ofta att demokratin inte får tas för given. Den måste erövras på nytt, varje dag. Detta gäller alldeles särskilt nu när rasism, extremism och fundamentalism tar ett starkare grepp om Europa.
Tolerans. Icke-våld. Respekt för demokratin och för individen. Det är ord som inte får glömmas.