Det har varit en vecka där parti- och allianspolitiska utspel om
pensionärsjobb, klimatlån, fastighetsskatt, matkulturrevolution och
lärlingsjobb har avlöst varandra. Men har de förmått engagera eller uppröra
någon utanför
Almedalen? Knappast i någon högre grad.
Tydligaste beskedet stod Mona Sahlin (S) för när det gäller
Socialdemokraternas inställning till samarbete med Sverigedemokraterna om
dessa skulle hamna i vågmästarroll i riksdagen. Aldrig. Fem gånger aldrig.
Men de stora visionerna då? Vart tog de vägen?
Almedalsbesökarna fick vänta ända till sista dagen. Till ”Moderaternas
partiledare, Sveriges statsminister och ordföranden i Europeiska unionen
Fredrik Reinfeldt”, som han, något storvulet, presenterades då han gick upp
i talarstolen.
Reinfeldts tal var lika fritt från direkta angrepp på oppositionen som tomt på
sakpolitisk konkretion. Istället bjöd Reinfeldt på ett stycke historisk
storytelling. Han tog med åhörarna på en exposé över Sveriges historia,
från stormaktstiden till idag, när Sverige just tillträtt posten som
ordförandeland i EU.
Budskapet var att det är genom samarbete, ödmjukhet och öppenhet för omvärlden
– inte genom militära fälttåg, ekonomisk protektionism eller moralisk
självgodhet – som Sverige har blivit ett rikt land med makt att påverka.
”Frågan som är berättigad att ställa sig, tycker jag, är om Sverige som nation
någonsin tidigare har haft samma inflytande som vi har just nu, och som vi
kommer att ha de närmaste sex månaderna”, sade Reinfeldt.
1600-talets militära segrar gjorde Sverige till ”en stormakt på kartan”, men
folket levde kvar i armod och landets inflytande över Europas utveckling
förblev begränsat.
Inte heller tiden som ”moralisk stormakt” under 1900-talet, då Sverige tog på
sig rollen som världssamvete gav, enligt Reinfeldt, något verkligt
inflytande. Rubriker, ja, men knappast bestående resultat.
Det är genom öppenhet och samarbete som Sverige blivit framgångsrikt. Och det
är bara genom öppenhet och samarbete som Sverige kan hantera vår tids stora
utmaningar: klimatkrisen och den ekonomiska krisen.
Floskler? Javisst. Nationalistiskt? Tveklöst.
Men också ett försök att formulera en positivare och öppnare nationell
självbild än den som torgförs av mera grumliga politiska krafter.
Samtidigt ligger den moraliska självgodheten på lur även under EU-ordförande
Reinfeldts ödmjuka yta. Det märktes när han talade om klimatkrisen: Sverige
har kommit långt i klimatanpassning medan andra länder fortfarande sitter
fast i ”fossilbränsleträsket” – och behöver vår hjälp att komma ur det.
PR-byrån Westanders utsåg i fredags EU-ordförandeskapet till ”Kallast i
Almedalen”.
Det har sina risker att fördela utmärkelser innan veckan är slut.