Det finns så mycket att sucka över. Gnälla över.
EU har haft ett toppmöte i Bryssel igen. Tysklands förbundskansler Angela
Merkel har gjort klart att eurons framtida stabilitet kräver en ändring i
EU:s fördrag.
Nu skall EU utreda frågan vidare. Vid toppmötet i december kan det bli beslut
om en permanent räddningsfond för länder i allvarlig ekonomisk kris. Men
någon indragen rösträtt för syndande EU-medlemmar lär inte bli aktuell.
Merkel har, skriver Financial Times, tvingats vrida om armen på en och annan
europeisk ledare.
Det är så unionen fungerar. Utspel, inspel, bakåtspel, fulspel, någon stats-
eller regeringschef får spel. Så lättar plötsligt dimmorna och en
kompromiss, ofta halvdan, ofta mer än lovligt urvattnad, ligger på bordet.
Det kan tyckas ovärdigt. Och ändå. Det fungerar. 27 suveräna stater enas.
Med tanke på hur tyskar, fransmän och britter försökte ”lösa” allvarliga
konflikter förr, före kol- och stålunionens tillkomst 1952, borde dagens
harvande EU tina upp det mest förhärdade europeiska hjärta.
Under hjulen
Moderaternas ledare Fredrik Reinfeldt fortsätter sin triumffärd. Enligt
Synovates färska väljarbarometer, publicerad i DN igår, får M 35,2 procent
mot endast 28,4 procent för Socialdemokraterna.
En brasklapp bara. Reinfeldt kan ha halkat till på partisekreterare Arkelstens
”oljeutsläpp” – de flesta intervjuer gjordes före debatten om Shells
bjudresa.
Men det är framför allt bland småttingarna dramatiken ligger.
Kristdemokraterna 3,8 procent. Centern 5,3. Vänsterpartiet 4,2. Allt enligt
Synovate.
Moderatledaren måste snart förstå att bjuda sina alliansvänner på utrymme och
uppmärksamhet. Annars kommer Reinfeldt att upptäcka att kristdemokrater och
centerpartister hamnat under hjulen på hans triumfvagn. Och då kan hela
ekipaget hamna i diket.