Bortom de svala mjölkdiskarna pågår heta strider om marknadsandelar mellan
olika mejeriföretag. Arla tog nyligen över Milko. Med ojusta medel, enligt
journalisten Gunnar Lindstedts reportage i Veckan Affärer.
Nu laddar den danska mejerijätten för en snarlik attack mot Skånemejerier,
hävdar han och varnar för att svenska konsumenters intressen hotas.
”I det tysta raseras just nu Sveriges möjligheter att försörja befolkningen
med mat”, skrev Lindstedt på debattplats i Svenska Dagbladet igår.
Som om vi stod inför en svältkatastrof. Mellan raderna anas ren
livsmedelsnationalism.
Arlas affärsmetoder må vara hårda. Det är likväl svårt att klandra ett
vinstdrivande företag för att det försöker maximera sin vinst – så länge det
sker inom lagens ramar. Det gör det, enligt Konkurrensverket, KKV, som
prövade och godkände Arlas fusion med Milko.
Lindstedt ger dock inte mycket för det beslutet. KKV demonstrerar sin ”totala
impotens” och blundar för ”prisdumpning” och ”fula affärsmetoder”, menar han.
Det är förstås inte otänkbart att det ligger något i kritiken. Men KKV hävdar
å sin sida att konsumentintresset satts främst. Bristen på konkurrenter till
Arla beklagas i högsta grad. Men om Milko inte köpts upp hade bolaget gått i
konkurs och lämnat marknaden än mer öppen för Arla. Med den lösning som
nåddes kommer åtminstone Milkos största mejeri och varumärken att säljas av.
Lindstedt sätter fingret på något väsentligt: konkurrenssituationen på den
svenska marknaden för mejeriprodukter är långt ifrån vad den borde vara. På
andra punkter blir resonemanget mindre precist.
Visst har Lindstedt rätt i att det rimmar illa med klimatmålen att
transportera livsmedel långa vägar. Men varför är han då indignerad över att
Arla på sikt kanske avstår från att hämta små mängder mjölk på långa avstånd
i Norrlands inland? Och varför skulle det vara ett problem att ”makten över
vår matproduktion ... till stor del ligger i händerna på utländska
multinationella bolag”?
Oavsett vem som äger livsmedelsföretagen ligger mycket av makten över utbudet
fortfarande i svenska konsumenters händer. Sträcker de sig huvudsakligen
efter svenska mejeriprodukter lär det också bli sådana som dominerar i
butikerna.
Minns de fiaskoartade försöken att lansera tysk mjölk i Sverige. Eller
uppropet på Facebook som fick Coop att skrota planerna på att ta bort
Skånemejeriers produkter ur sortimentet.
Lindstedt är inte ensam om att se ett egenvärde i att livsmedelsföretagens
ägare och produktion finns inom landets gränser. Men i ett öppet Europa har
den åsikten sedan länge passerat bäst före-datum. Det viktiga är att
svenskarna har goda möjligheter att välja de varor de vill ha.
Arlas dominans gör förstås valmöjligheterna färre. Konkurrensen på den svenska
mejerivarumarknaden behöver stärkas. Sedan är det upp till konsumenterna att
värna möjligheten att kunna ta ett glas god skånsk mjölk.