Frankrikes president Nicolas Sarkozy samrådde med sina kollegor från
Storbritannien, Tyskland och Italien. Att ledarna för de tyngsta europeiska
ekonomierna träffas är förstås inget uppseendeväckande i sig. Men närvarande
var också EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, Europeiska
centralbankens chef Jean-Claude Trichet och Luxemburgs premiärminister
Jean-Claude Juncker, som är ordförande för eurogruppen.
Efter mötet avfärdades tanken på ett gemensamt europeiskt krispaket, till
förmån för mer samordning av nationella åtgärder. Det sades att
EU-kommissionen skall bli mer flexibel i sin syn på statsstöd. Dessutom
skall EU:s stabilitets- och tillväxtpakt få lite mer tänjbara ramar.
Inga orimliga åtgärder under rådande omständigheter, men helt klart saker som
angår hela EU. Då borde också samtliga medlemsländer få ha deltagit i
diskussionerna – inte bara fyra – menar Finlands finansminister Jyrki
Katainen.
”Vi sitter alla i samma båt”, påpekar han och ifrågasätter idén med att stora
länder och representanter för EU-institutioner träffas och diskuterar kort
före ett ministermöte.
Kritiken är på sin plats. Att ett fåtal gör upp i förväg är inte bara
orättvist – det bidrar också till nidbilden av EU som odemokratiskt och
toppstyrt.
Vad ville då Sarkozy åstadkomma med mötet?
”När vi står inför en världsomspännande kris bör Europa tala med en röst och
se till att vi inte hamnar i samma situation framöver”, förklarade han
efteråt.
Det är lättare sagt än gjort. Gällande beslutsregler är inte anpassade för en
union med 27 medlemsländer, vilket gör EU trögrörligt, ibland närmast
handlingsförlamat. Då är det förstås mycket lockande för de stora länderna
att ta egna initiativ.
Behovet av de smidigare beslutsreglerna i Lissabonfördraget är uppenbart, men
om och i så fall när det kan antas är oklart sedan Irland sade nej i en
folkomröstning.
En viktig anledning var, enligt en undersökning från Millward Brown IMS, att
irländarna ansåg sig veta för lite om fördraget. Grundlösa rykten spreds om
hot mot alltifrån neutralitet till abortlagstiftning. Därför är ett
irländskt ja fullt tänkbart i en ny omröstning på sikt.
Även i Sverige sprids myter inför riksdagens ställningstagande till fördraget
i höst. Det sägs på olika vis hota landets självbestämmande.
Som om det vore bättre med en ordning som kan få EU:s bjässar att oftare fatta
beslut på egen hand.