Regeringen vill stävja brottslighet på nätet. Därför ska polisen kunna begära
ut abonnemangsuppgifter så att nätanvändare går att spåra även vid
misstankar om brott som bara ger böter.
Det framgår av en ny proposition, De brottsbekämpande myndigheternas tillgång
till uppgifter om elektronisk kommunikation (Prop 2011/12:55).
Att titeln är föga upphetsande hindrar inte att förslaget lett till upphetsade
reaktioner.
Regeringen pekar på vikten av att kunna ingripa mot nätmobbning och vuxna som
söker kontakt med barn i sexuella syften, så kallad gromning.
Många nätaktivister uppfattar dock detta som en förevändning för att komma åt
illegal fildelning.
Piratpartiets ledare Anna Troberg ser ingen anledning att ta i ”så att byxorna
spricker även för små skitbagateller som nedladdning av några få låtar”.
Detta argument, att polisen borde ägna sig åt viktigare saker, dyker upp i
samband med alla möjliga lagöverträdelser – mord och våldtäkt möjligen
undantagna. Det är varken originellt eller särskilt övertygande.
Om inte annat lär polisens arbetsbelastning tvinga fram en prioritering som
innebär att den som illegalt fildelar enstaka låtar eller filmer knappast
behöver vara alltför orolig.
Patrik Huselius, jurist på Telia Sonera, talar som en piratpartist.
”Lägg ner försöken att hela tiden hitta repressiva medel. Det som kommer att
stävja fildelningen är bättre legala alternativ”, säger han i en kommentar
till TT.
Gärna det. Repression får inte bli ett självändamål.
Men legala alternativ, mestadels väldigt tillgängliga, finns vid i stort sett
alla former av utbyte av varor och tjänster. Det har hittills aldrig hindrat
uppkomsten av illegala alternativ.
Sanningen är väl att operatörer som Telia Sonera och andra inte vill uppfattas
som polisens hantlangare. Dessutom: fildelning ger datatrafik som ger
intäkter.
Egenintresset ljuger inte heller här.
Jodå, upphovsrättshavarna försvarar också sina intressen. Intressen som är – i
princip – fullt legitima, moraliskt såväl som juridiskt. Olaglig fildelning
är – olaglig. Ibland måste även det självklara påpekas och upprepas.
Nätet, som utvecklas till en allt viktigare plats för affärer, kontakter och
kommunikation människor emellan, kan inte vara ett laglöst land. Polisen
måste ges effektiva medel för att jaga även nätbrottslingar.
Det dras en viktig gräns i propositionen: polisen får ökade möjligheter att
spåra nätanvändare men kraven för att få göra husrannsakan sänks inte. Det
är bra.
Däremot avfärdar regeringen kanske väl lättvindigt Datainspektionens förslag
om att begränsa polisens utökade befogenheter till specifika brott, som
vissa former av ärekränkning.
Viktigt är också att den nya lagstiftningen inte begränsar yttrande- och
därmed åsiktsfriheten. Rätten att vara anonym på nätet – så länge det inte
gäller hat, hot och uppmaningar till våld mot enskilda och grupper – måste
garanteras.