Professor Tim Jackson, som gästar Malmö högskola i kväll, är en provokativ
mångsysslare. Han sitter i brittiska regeringens hållbarhetskommission och
forskar om konsumentbeteende, hållbar energi, ekologisk ekonomi och
miljöfilosofi.
Dessutom är han prisbelönt dramatiker.
Så vill han också se dramatiska förändringar i samhället.
I sin bok Välfärd utan tillväxt, som nyligen kom i svensk översättning,
skriver han att klimatförändringar gör en värld där allting fortsätter som
hittills otänkbar.
Så långt är det lätt att instämma. Få forskare och politiker förnekar numera
hotet från växthuseffekten. Lyckligtvis är det ändå få som drar slutsatser
lika Jacksons.
I stora drag menar han att behovet av ekonomisk tillväxt är en myt och att
folk i välbärgade länder måste sluta sträva efter materiellt välstånd.
Staten skall istället ge medborgarna bättre möjligheter att ”blomstra”
utanför ”konsumismens bur” och inom ”en ändlig planets ekologiska gränser”.
Problemet är att vägen till detta Utopia skall byggas med social
ingenjörskonst:
Staten skall med fast hand – om än med demokratiskt mandat – förmå sina
medborgare att nöja sig med sin materiella standard, bland annat genom tak
för produktion och löner. Statliga medier skall stärkas och kommersiella
regleras hårdare. Vidare krävs reklamförbud i delar av tätortsområden och
strängare regler för handeln. Allt för att folk inte skall förledas att
tänka ”fel” och vilja konsumera.
Jacksons resonemang mynnar alltså ut i kompakt tvivel på individens förmåga
att tänka och välja själv.
Och vad viktigare är:
Den tillväxtsträvande samhällsmodell som Jackson vill överge har under senare
sekler radikalt förbättrat människors välstånd och hälsa i världen.
Hans Rosling – professor i internationell hälsa – illustrerar detta i
Youtubesuccén 200 years, 200 countries, 4 minutes. Med handel, bistånd, fred
och grön teknologi ser han en tydlig global trend mot fortsatt ökat
välmående.
Då är tillväxten knappast det stora hotet i världen, snarare dess stora
möjlighet.