Det frågar sig de nordiska statsministrarna just nu på det gemensamma
globaliseringsforum som pågår på Island. Stora förhoppningar knyts till
möjligheten att skapa ekonomisk tillväxt och exportintäkter genom satsningar
på förnybar energi och grön teknik.
”De nordiska länderna har alla möjligheter att bli världsledande på innovativa
och klimatvänliga energiformer”, sade Islands statsminister Johanna
Sigurdardottir på en presskonferens tillsammans med statsministrarna från
övriga nordiska länder när mötet inleddes.
Grön teknik och förnybar energi lyfts också fram som ekonomiska
framtidsområden i Nordiska ministerrådets Globaliseringsbarometer 2009 som
presenterades vid mötet i går. De nordiska länderna har en stark position
inom förnybar energi, slår rapporten fast, men det krävs krafttag för att
behålla den positionen. Framförallt krävs förbättrat klimat för
entreprenörer som kan se till att tekniska innovationer omsätts i lönsamma
affärsidéer. Här ligger de nordiska länderna långt efter länder som USA,
Storbritannien och Kanada.
Norden är knappast ensamt om att hoppas på att bära ledartröjan när världen –
eventuellt – kliver in i en ny, grönare, guldålder. USA:s president Obama
framhåller på Vita husets hemsida sin beslutsamhet att ”investera i
alternativ och förnybar energi, bryta beroendet av utländsk olja, möta den
globala klimatkrisen och skapa miljoner nya jobb”.
I grunden är det dock mindre intressant vem det är som kommer först över
mållinjen än att det finns någon som har ork att dra i rätt riktning.
I december i år möts världens politiska ledare i Köpenhamn för att,
förhoppningsvis, sluta ett nytt globalt klimatavtal som kan ta vid där
Kyotoavtalet slutade. Med Obama i Vita huset istället för Bush finns en
förhoppning om att ett avtal den här gången skall få betydligt större
internationell uppslutning.
Men det finns också en överhängande risk att den allt djupare ekonomiska
krisen suger musten ur alla ansträngningar, och att kostsamma
utsläppsbegränsningar framstår som allt mindre tilltalande ju längre krisen
varar. Då riskerar Köpenhamn 2009 att bli en gigantisk besvikelse.
Men till dess återstår ännu nio månader. Om de nordiska länderna kan hjälpa
till att dra en bit i uppförsbacken så är det förträffligt.
Vem som än till sist vinner.