Innovativt så in i Norden

Huvudledare.
Har vi råd med en offensiv klimatpolitik samtidigt som världsekonomin befinner sig i fritt fall? Kan satsningar på tuffa klimatåtgärder och ny, klimatvänlig teknik rent av vara en väg ut ur den finansiella krisen?

Det frågar sig de nordiska statsministrarna just nu på det gemensamma globaliseringsforum som pågår på Island. Stora förhoppningar knyts till möjligheten att skapa ekonomisk tillväxt och exportintäkter genom satsningar på förnybar energi och grön teknik.

”De nordiska länderna har alla möjligheter att bli världsledande på innovativa och klimatvänliga energiformer”, sade Islands statsminister Johanna Sigurdardottir på en presskonferens tillsammans med statsministrarna från övriga nordiska länder när mötet inleddes.

Grön teknik och förnybar energi lyfts också fram som ekonomiska framtidsområden i Nordiska ministerrådets Globaliseringsbarometer 2009 som presenterades vid mötet i går. De nordiska länderna har en stark position inom förnybar energi, slår rapporten fast, men det krävs krafttag för att behålla den positionen. Framförallt krävs förbättrat klimat för entreprenörer som kan se till att tekniska innovationer omsätts i lönsamma affärsidéer. Här ligger de nordiska länderna långt efter länder som USA, Storbritannien och Kanada.

Norden är knappast ensamt om att hoppas på att bära ledartröjan när världen – eventuellt – kliver in i en ny, grönare, guldålder. USA:s president Obama framhåller på Vita husets hemsida sin beslutsamhet att ”investera i alternativ och förnybar energi, bryta beroendet av utländsk olja, möta den globala klimatkrisen och skapa miljoner nya jobb”.

I grunden är det dock mindre intressant vem det är som kommer först över mållinjen än att det finns någon som har ork att dra i rätt riktning.

I december i år möts världens politiska ledare i Köpenhamn för att, förhoppningsvis, sluta ett nytt globalt klimatavtal som kan ta vid där Kyotoavtalet slutade. Med Obama i Vita huset istället för Bush finns en förhoppning om att ett avtal den här gången skall få betydligt större internationell uppslutning.

Men det finns också en överhängande risk att den allt djupare ekonomiska krisen suger musten ur alla ansträngningar, och att kostsamma utsläppsbegränsningar framstår som allt mindre tilltalande ju längre krisen varar. Då riskerar Köpenhamn 2009 att bli en gigantisk besvikelse.

Men till dess återstår ännu nio månader. Om de nordiska länderna kan hjälpa till att dra en bit i uppförsbacken så är det förträffligt.

Vem som än till sist vinner.

Författare:
Publicerad 26 februari 2009 22.59
Uppdaterad 27 februari 2009 00.05

Huvudledare
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu