Inte fler fall på eget grepp

Det jublas på organisationen Ja till livet i dessa dagar.

Nyligen fastslog Europarådets parlamentariska församling att inte bara enskilda anställda inom vården utan hela sjukhus har rätt att vägra att utföra aborter. Rådets resolution är visserligen inte bindande, utan en rekommendation, men innebär hur som helst en rejäl framgång för alla abortmotståndare.

På samma sätt är Europarådets ställningstagande ett nederlag för alla som är för fri abort och kvinnors rätt att själva bestämma över sin kropp.

”Vi slungas tillbaka till en mörkare tid”, kommenterade Vårdförbundets vice ordförande Ingrid Frisk i gårdagens Sydsvenskan.

Till råga på allt var nederlaget självförvållat.

Det var socialdemokraten Carina Hägg som i en motion 2008 tog upp frågan till behandling i Europarådet. Det har hon idag anledning att ångra.

Häggs syfte var att stärka abort­rätten, att förbättra situationen för kvinnor i länder med utbrett abortmotstånd och mer eller mind­re begränsad aborträtt.

Men Hägg hade nog inte tillräckligt begrundat den starka ställning konservativa, katolska krafter har i stora delar av Europa. Ett intensivt lobbyarbete drog igång och det förslag som skulle stärka aborträtten och kvinnors ställning förändrades till oigenkännlighet.

Den antagna resolutionen, som segrade med 56 röster mot 51, inleds på följande sätt:

”Ingen person, sjukhus eller institution skall kunna tvingas, hållas ansvarig eller diskrimineras på något sätt för att man vägrar utföra, underlätta, assistera eller utföra abort ...”

Det är inte sannolikt att resolutionen kommer att få några större konsekvenser i Sverige. Men den kommer inte att göra livet lättare för kvinnor i länder som Polen, Portugal, Irland och Malta där abort är förbjudet eller nästintill, eller i länder som Slovakien och Ungern där den fria aborträtten är starkt ifrågasatt.

Inom EU betraktas abort som en hälsofråga som det är upp till varje medlemsstat att lagstifta om. Men sedan flera år tillbaka drivs en intensiv kampanj, bland annat av RFSU, för att via EU få till stånd en mer progressiv lagstiftning i medlemsländerna. Det kan – som framgår av fallet med Europarådet – visa sig vara en lek med eld.

Sverige skall inte gå med på att enskilda länders rätt att själva lagstifta om hälsofrågor, om familjerätt, om sociala förmåner som föräldraledighet, begränsas eller tas bort.

Vi kan vara aldrig så förvissade, på aldrig så goda grunder, om den svenska modellens överlägsenhet.

Ändå finns inga garantier för att vi kan få andra länder att dela denna övertygelse.