Möjligen är polisen på väg att klara upp ett par av de senaste månadernas
uppmärksammade mord i Malmö.
I måndags häktades fyra personer misstänkta för att ha skjutit ihjäl en
19-åring utanför ett gatukök i stadsdelen Persborg i augusti.
I tisdags anhölls tre män misstänkta för inblandning i mordet i november på en
gängledare inne på ett taxikontor på Volframgatan.
Polisen kraftsamlade, sände sina bästa utredare till Malmö och det tycks ha
fått effekt. Kompetens gör rimligen skillnad även när det gäller polisarbete.
Därför är det märkligt, och oroande, att kraven för att antas till
polisutbildningen har sänkts.
Igår började rekryteringen inför höstterminen. Nytt för i år är bland annat
att kravet på att ha skrivit högskoleprovet försvunnit. Språkprovet i
svenska, som tidigare var en del av urvalsprocessen, är borttaget.
För att komma ifråga för polisutbildningen räcker det med högst medelmåttiga
betyg från en svensk gymnasieskola som – om sanningen ska fram – inte alltid
håller särskilt hög nivå.
Syftet med förändringen är enligt Rikspolisstyrelsen att locka fler sökande,
att ”få ett så brett underlag” som möjligt.
Det framstår som paradoxalt – men är det kanske inte – att övergången till det
omtalade ”kunskapssamhället” tenderar att leda till att kunskap minskar i
betydelse.
Nyligen uppmärksammades att Försvarsmakten övervägt att sänka kraven vid
rekrytering. Motivet är detsamma som hos polisen: att ”bredda basen”.
Ibland sänks ribban utan att det är avsikten.
Den svenska skolan har stora problem. Skolans kris har i sin tur lett till att
färre vill bli lärare, minskat antal sökande har lett till att i stort sett
alla som uppfyller minimikraven blir antagna. Det är en utveckling som
knappast kommer att bidra till det lyft den svenska skolan så väl behöver.
Bakom polisens förändring av antagningskraven ligger en mångårig strävan att
öka kårens etniska mångfald, så att den bättre speglar befolkningen.
Om än ett viktigt mål är det knappast viktigare än att arbetet bedrivs
rättssäkert och effektivt.
Och inte minst sänkta språkkrav framstår som ett hot mot både effektivitet och
rättssäkerhet.
Om enskilda poliser inte förmår uttrycka sig klart och koncist på svenska
uppstår lätt oklarheter om vittnesuppgifter, om händelseförlopp.
Konsekvensen kan bli att arbetet tar längre tid, att förhör måste göras om. I
värsta fall kan det leda till att utredningar inte duger för åtal eller till
att åtal inte håller vid domstolens prövning.
Den miljö polisen verkar i ändras snabbt. Rimligen bidrar inte minst
framväxten av grov, organiserad brottslighet med internationella
förgreningar till att kraven på polisen ökar, inte minskar.
Då är smartare poliser viktigare än fler poliser.