Det rådde ingen tvekan om vart Socialdemokraterna ville komma vid helgens
förtroenderådsmöte: åter till politiken, bort från alla internstrider och
oklara uttalanden av och om partiledaren Håkan Juholt. Men när rådet
avslutades på söndagen hade varken partiets politik eller dess förtroende
för Juholt blivit nämnvärt tydligare.
En viktig förklaring till det senare var förstås att ledande S-företrädare
visat sig ha svårt att svara rakt på frågan om de har förtroende för sin
partiledare eller inte. Både Thomas Östros och Sven-Erik Österberg har
svävat på målet i intervjuer.
Låt vara att de i efterhand försökt tona ned sina uttalanden och hävdat att de
feltolkats – risken för missförstånd hade försvunnit om de rätt och slätt
kunnat svara ”ja”. Fast hellre än att tala om varför detta ord är så
svåruttalat i sammanhanget spekulerar Österberg om en konspiration mot S.
Han är inte den förste som vädrar sådana misstankar, men de blir inte
rimligare för att de upprepas. Ränksmidare skulle inte kunna skada partiet
mer än dess otydliga politik.
”Sveriges blick ligger nu på Socialdemokratin, men vad människor ser är ofta
suddigt”, konstaterade Juholt i sitt tal på förtroenderådet. Men djupare
gick inte i krismedvetenheten. Hans huvudbudskap var som vanligt att
regeringen för en ohållbar politik och att S hade kunnat göra jobbet mycket
bättre.
Väljarnas bild av läget är väsentligt annorlunda, visar undersökningar som
presenterats i helgen.
Enligt Skop anser 59 procent av svenskarna att regeringen gör ett ganska eller
mycket bra jobb – bara 23 procent tror att en rödgrön regering skulle klara
uppdraget bättre.
Än mer anmärkningsvärda är siffrorna i en Sifomätning som presenterades i
lördags: 37 procent av de socialdemokratiska väljarna anser nu att Juholt
bör avgå – en ökning med 9 procentenheter sedan oktober.
Så mycket för den förlåt mig-turnén.
En annan Sifomätning visade nyligen att regeringen leder stort över
Socialdemokraterna i fråga om folkligt förtroende på en rad politiska
områden: sysselsättningen, välfärden, ekonomin ...
Det kanske liknar ett politiskt drömläge för regeringen, men det är det inte.
”En vital demokrati ... förutsätter en stark opposition, som systematiskt och
effektivt granskar regeringen och dess politik och som erbjuder ett
regeringsalternativ”, skrev statsvetarprofessorn Tommy Möller på DN Debatt
igår.
Det är egentligen lika självklart som att Sveriges fotbollslandslag inte kan
spela samtliga träningsmatcher mot San Marino. Ordentligt motstånd krävs för
att hålla prestationsförmågan på topp.
Därför är Socialdemokraternas kris inte bara ett problem för partiet, utan i
förlängningen också för den svenska demokratin.