Oppositionens protester mot regeringen i Bolivia har urartat till våldsamheter
mellan motståndare och anhängare till president Evo Morales. De
högeranhängare som kontrollerar fyra av landets nio regioner vill ha större
självständighet och motsätter sig planerna på en jordreform.
I detta läge väljer Morales att utvisa USA:s ambassadör från landet med
förevändningen att han underblåst separatism.
Av påstådd sympati för Morales utvisade Venezuelas president Hugo Chávez i sin
tur den amerikanske ambassadören i Caracas.
Även Chávez har problem på hemmaplan. Skyhög inflation slår hårt mot hans
popularitet. Men istället för att ta strid mot stigande priser storsatsar
han på försvaret och öppnar för samarbete med Ryssland.
I veckan landade två strategiska ryska bombplan i Venezuela och i november
skall kärnvapenbestyckade ryska krigsfartyg komma dit.
Diplomatisk kris hotar och det finns skäl att fråga sig varför.
Befogade protester mot USA?
Ryskt stöd till Chávez politik?
Nej, utvecklingen i Sydamerika bör tolkas på annat vis.
Utrikespolitiska markeringar kan ha inrikespolitiska förklaringar: såväl
Morales som Chávez har att vinna på att avleda sina medborgares ilska. Och
Rysslands militära närvaro i Venezuela är en geopolitisk markering. I
bakgrunden finns konflikterna om Rysslands intåg i Georgien och USA:s avtal
om missilförsvar i forna Warszawapaktsländer.
Det varnas för en ny Kubakris – det läge 1962 då kalla kriget nästan blev
hett. Väl alarmistiskt kanske. Men uppenbart lever kallakrigstidens
tänkesätt än.