Igår överlämnade Socialstyrelsen Hälso- och sjukvårdsrapport 2009 till
regeringen.
Och även om mycket är bra konstateras att det finns plats för förbättringar –
vården är inte lika för alla. Bland exempel som lyfts fram: dödstalen i
behandlingsbara sjukdomar är tre gånger högre för lågutbildade än för
högutbildade. Lågutbildade avstår också i större utsträckning från att söka
vård trots behov.
Vårdens klasskillnader bekymrar och det med all rätt.
För att göra vården mer jämlik vill Socialstyrelsen att ”hälsoinriktningen”
skall stärkas. Hälsofrämjande och förebyggande insatser skall prioriteras.
Det gäller att få människor att leva sundare. Att rapportens omslag pryds av
en joggande kvinna är knappast någon slump.
Men att angripa klassklyftor som vore dessa en fråga om bristande information
är att börja i fel ände.
Det finns också andra skäl att vara kritisk.
Det är inte svårt att från Socialstyrelsens rapport dra de ideologiska
linjerna bakåt i tiden, till makarna Myrdals socialdemokratiska vision om
det rationella folkhemmet; till föreställningar om den sociala
ingenjörskonstens oändliga möjligheter.
Det fanns i denna utopi mycket gott. En välvilja, en omsorg om samhällets
svagaste som genom åren har betytt mycket för att förbättra människors
tillvaro.
Men det fanns också en mörk, kall sida: den översåtliga blicken, den
obetvingliga lusten hos dem som anser sig veta bättre att lägga andras liv
tillrätta.
Förmynderiet.
Människor blir på så sätt ett problem. De förstår inte sitt eget bästa. I det
här fallet genom att röka och kröka, äta fel och röra sig för lite.
Sambandet mellan livsstil och hälsa har nog de flesta medborgare förstått.
Även de som i överhetens ögon brister i skötsamhet. Men människan är inte
alltid rationell. Vet kanske sitt bästa men gör det inte.
Djupast sett är det en fråga om människosyn. Val av livsstil måste –
åtminstone så länge inte andra skadas eller får sin frihet inskränkt – vara
individens ensak och ansvar.
Socialstyrelsen döljer på intet sätt att det utöver omsorgen om människors
välbefinnande handlar om omsorgen om det offentligas ekonomi. Sjuka
människor behöver vård och vård är dyrt.
Men pengar är inte allt.
Inte ett långt liv heller.
Försök på maskar och gnagare har visat att ett lågt kaloriintag, 30-50 procent
under det normala, förlänger livet. Forskare misstänker att detta också
gäller människan.
Känns några extra år som en tillräcklig belöning för att leva livet nära
svältgränsen, med ständigt kurrande mage?
Av mänsklighetens krokiga timmer har det aldrig byggts något rakt, hävdade
filosofen Immanuel Kant.
Drygt tvåhundra år senare har Socialstyrelsen inte gett upp hoppet om att få
rätsida på svenska folket.