Försiktigheten framför allt. Regeringens finanspolitiska valspråk tycks lyda så. Och i ekonomiska orostider finns det skäl att spela säkert. Men det måste finnas gränser för garderingarna.
Eurokrisen verkar bli utdragen och problemen runt om i Europa bromsar förstås även tillväxten i svensk ekonomi. Då kan överdriven statsfinansiell försiktighet gränsa till vårdslöshet i ett längre perspektiv. Tanken med överskottsmålet är trots allt att det ska finnas pengar att satsa i lågkonjunktur.
Det gör det lyckligtvis också.
"De flesta andra länder i Europa måste låna av andra, de egna resurserna är uttömda. Sverige är i den lyckliga benägenheten att vi har egna resurser. De ska vi nu sätta i arbete", förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) vid en pressträff under Almedalsveckan.
Gott så, men även Sverige borde låna en del. För just nu kan det ske till så låg ränta att det – med hänsyn tagen till inflationen – är gratis för staten. Samtidigt är behoven lika stora som räntan är låg.
Svenska Dagbladet presenterade igår en kartläggning av välbehövliga infrastrukturprojekt. Till det mest akuta hör investeringar i vägar och järnvägar i landets norra delar. Där har gruvnäringen på senare tid ökat kraftigt med allt vad det innebär av belastning på infrastrukturen. Godsstråket genom Bergslagen och Hamnbanan till Göteborgs hamn pekas också ut som särskilt brådskande projekt.
Sammanlagt anser Trafikverket att det behöver satsas 31 miljarder kronor extra på järnvägar och 16 miljarder på vägar fram till 2021. Även landets vattenledningsnät behöver rustas upp, för att inte tala om elnätet.
Brister i elnätets överföringskapacitet ger skillnader i elpriserna mellan olika delar av landet och bromsar dessutom angelägna satsningar på förnybar energi.
Genom att låna pengar till några av dessa satsningar skulle regeringen kunna stimulera ekonomin och undvika att arbetslösheten blir onödigt hög. Fast det börjar brådska. För att få effekt på konjunkturen borde projekten egentligen vara i startgroparna redan nu, menar ekonomiprofessorn Martin Flodén. Men han påpekar också i SvD att infrastruktursatsningar främst bör ses som långsiktiga investeringar för tillväxt.
Sådana är det definitivt inte för sent för.
Visst bör statsskulden förbli på en låg och hanterlig nivå, men det skulle inte skada om den blev lite högre. Infrastrukturen måste ändå rustas upp i en snar framtid. Varför då inte inleda upprustningsarbetet medan det är billigt att låna?
Det kan knappast ses som ansvarsfull ekonomisk politik att vänta tills det blir dyrt igen.