Kristdemokraterna krisar.
I Ekot igår krävde den tidigare riksdagsledamoten Eva Johnsson (KD) att
partiledaren Göran Hägglund ställer sin plats till förfogande.
Hon är inte ensam om kritiken.
Populäre Bengt Germundsson, kommunalråd i Markaryd där KD fick 44,7 procent,
är en av många som undrar vad Hägglund sysslat med, bland annat när han
omprövade vårdnadsbidraget.
Centern krisar.
I en opinionsundersökning från TV4 och Novus igår fick C bara 4,6 procent. Så
partiet kan nå lägre nivåer än de 6,6 procent som vållade stor besvikelse i
valet.
Den som nu skall få rätsida på Centern och ingjuta entusiasm i rörelsen heter
Michael Arthursson. Han blir ny partisekreterare. Men vänta nu, det var ju
Arthursson som ledde årets valkampanj som inte alls infriade förhoppningarna
...
Folkpartiet krisar.
Valet gick sådär. 7,1 procent och 24 mandat i riksdagen. Men under ytan
bubblar missnöjet.
Adam Cwejman, ordförande i Liberala ungdomsförbundet, framförde i Expressen
igår förödande kritik. Cwejman skriver om ”ett parti som lider av
allvarliga identitetsstörningar men saknar sjukdomsinsikt”. Idéutvecklingen
har avstannat, menar han och beklagar sig över för mycket kravpolitik och
för klent stöd till individen gentemot staten.
Hårda ord. Men rättvisa.
Liberalismen lider, kort sagt, av andnöd i Folkpartiet.
Dessvärre går de liberala tankegångarna kräftgång i hela alliansen. Istället
är det Moderaternas socialkonservatism, med fokus på arbete och slit och
ordning och reda, som dominerar.
Ty Moderaterna krisar inte.
Fredrik Reinfeldts parti nådde i valet 30,1 procent och får hos TV4/Novus 33,6
procent. M är mer än dubbelt så stora som övriga alliansen tillsammans (16,0
procent).
I ett valtaktiskt perspektiv är problemet att stora Moderaterna skymmer de
mindre partierna, som riskerar att förtvina och hamna utanför riksdagen
2014. Vilket skulle kunna stjälpa alliansen.
Men det är egentligen ett mindre bekymmer.
Mer alarmerande är att liberala värderingar och idéer sitter så trångt. Vinna
hela världen men förlora sin själ, vad hjälper det?
Värdekonservativa KD är inget att hoppas på. Och nya Moderaterna satsar på
pragmatism och allmänintresse.
Det tycks vara upp till Folkpartiet och Centern. De måste synas mer, profilera
sig mer. Helst givetvis genom att se världen med den enskildes ögon, i
klassisk liberal anda.
Ja, det kan vålla kris i alliansen, rejäla sprickor. Kanske blir följden till
och med att alliansen, precis som den rödgröna kartellen, bryts sönder.
I så fall må det vara hänt. Förr eller senare behöver Sveriges politiska
landskap nya formationer.