Den nordiska modellen är framgångsrik och beundrad. Därför måste den förändras.
Ungefär så, något hårdraget, skrev fem nordiska socialdemokratiska ordförande tillsammans med ledande fackliga företrädare i Norden på gårdagens DN Debatt.
Ologiskt?
Nej, snarare klokt och framsynt.
Vad Stefan Löfven och hans nordiska S-kollegor Helle Thorning-Schmidt, Jens Stoltenberg, Jutta Urpilainen och Jóhanna Sigurðardóttir ville förmedla var att välfärdsmodellen ”har tjänat medborgarna i de nordiska länderna väl” men att trycket hårdnar:
Global konkurrens, arbetslöshet, klimathot och demografiska utmaningar gör att de nordiska välfärdslösningarna måste ses över och vässas.
Den socialdemokratiska och fackliga strategin går ut på att gemensamt i Norden låta oberoende forskare – under ledning av Institutet för arbetslivs- och välfärdsforskning i Oslo – analysera och stresstesta modellen för att se hur den kan göras stryktåligare.
Först som sist:
Den nordiska, eller säg den svenska, modellen må ofta förknippas med socialdemokratin, men S eller LO har inte patent på den.
När Sveriges moderate statsminister Fredrik Reinfeldt i förra veckan satt i ett telefonväkteri i radions Studio Ett ringde en Lundakvinna och talade om begreppsförvirring – hon undrade vad Reinfeldt själv lade i begreppet.
Reinfeldt började tala om ”en nordisk välfärdsmodell” som bygger på höga välfärdsambitioner, skattefinansiering som möjliggörs av en arbetslinje och omställningsförmåga, en utjämning av livschanser, relativt små klyftor och ansvarstagande parter på arbetsmarknaden.
Och det kanske allra viktigaste som Reinfeldt sade om den nordiska modellen:
”För mig finns inte den på museum, utan det är någonting som ständigt måste utvecklas.”
I grunden är det tämligen okontroversiellt i svensk politik. Trygghetslösningarna är generella och välfärdstjänsterna fördelas efter behov och på lika villkor.
Ekonomiprofessorn André Sapir visade 2005 att av fyra olika samhällsmodeller i Europa var bara två långsiktigt hållbara: den anglosaxiska och den nordiska. I fjol lyfte rapporten The Nordic Way fram att när staten hjälper individen, inte minst kvinnan, till frigörelse leder det ofta till större social sammanhållning, så länge staten agerar på ett jämlikt sätt.
Ändå hopas frågorna.
Hur länge kan inkomstbortfallsprincipen urholkas? Hur effektiv är danska flexicurity-politiken? Hur bör framtidens välfärd finansieras?
Igår fyllde S-ledaren Löfven på med kritik mot näringspolitiken och sänkta skatter.
Låt forskarna forska. Vad de nordiska S-partierna sedan gör med svaren kan avgöra om de i framtiden blir progressiva eller konservativa rörelser.
Ha beredskap för förändring. Då borde inte den nordiska modellen behöva bli en utgående modell.