Ett utmärkt beslut, som naturligtvis skall ses som en del i den mer omfattande
och långsiktiga satsning som görs på att säkra en kvalificerad
yrkesutbildning och höja dess status. Komvux blir nu en kugge.
Gymnasieskolans yrkesprogram en annan. Den framtida yrkeshögskolan en
tredje. Långsiktigt kommer detta att stärka jobbpolitiken och det som med
ett populärt uttryck kallas för arbetslinjen.
En regering belönas dock sällan för det den gör bra, men straffas alltid hårt
för det den gjort dåligt. Det är en gammal sanning.
En lika gammal sanning är att det ofta kan ta tid att avgöra huruvida åtgärder
ger positiv eller negativ effekt. Politik bedöms ur olika perspektiv: det
som är bra för mig kanske inte riktigt lika mycket gynnar dig, vad som är
bra för landet tycker jag kanske inte är tillräckligt bra för mig.
Ekonomisk politik och jobbpolitik är tydliga exempel på områden som för en
allmänhet kan vara svårbedömda på kort sikt men som samtidigt kan ge upphov
till tvära opinionskast.
För tillfället tycker väljarna att ekonomin och sysselsättningsfrågan skulle
skötas bäst av socialdemokraterna. Enligt en Sifoundersökning, beställd av
och presenterad i SVT:s Rapport i söndags, anser 44 procent att
socialdemokraterna skulle göra ett bättre jobb. De borgerliga har stöd av 36
procent när det gäller ekonomin och av 40 procent när det handlar om jobben.
För alliansen är det givetvis tunga besked. Särskilt som Sverige verkar vara
på väg in i en lågkonjunktur som mycket väl kan kasta sina skuggor in över
nästa valrörelse. Det betyder färre jobb och fler arbetslösa och sannolikt
även försämrad ekonomi för åtskilliga hushåll.
I ett sådant läge blir det knappast lätt att vända opinionen, speciellt som
det var på sysselsättningspolitiken som de borgerliga kunde vinna
regeringsmakten. Drygt ett år före valet 2006 var opinionen på detta område
i stort sett omvänd mot nuläget. Socialdemokraternas stora misslyckande
verkar ha glömts bort. Eller har bara delar av s-politiken förträngts? Många
minns kanske och längtar tillbaka till andra inslag i den s-märkta
välfärdspolitiken. Som de lägre ställda kraven i arbetsmarknadspolitiken.
Eller den generösare inställningen till bidrag.
Det vore djupt olyckligt – och dessutom paradoxalt – om alliansen skulle falla
2010 just på grund av detta.
Utbildningsminister Jan Björklund (fp) må med sitt siffertrixande ha sänkt
förtroendet för skolpolitiken. Försvarsminister Sten Tolgfors (m) må ha
sjabblat med FRA.
Men är det något som regeringen bör respekteras för så är det för
jobbpolitiken, som återupprättats och för första gången på mycket länge ger
skäl för namnet arbetslinje.