Tredubblats på tjugo år. I Sverige, trygghetens hemvist på jorden.
Den som läst psykiatern David Eberhards målande beskrivningar av svenskarna
som ett trygghetsknarkande och alltmer ängsligt folk är nog inte förvånad.
Tidskriften Framtider (nr 3, 2009) från Institutet för framtidsstudier har som
tema Psykisk ohälsa – ett växande hot? I en artikel vrider och vänder Anton
Lager, doktorand och utredare vid Folkhälsoinstitutet, på tänkbara orsaker
till varför många unga mår illa.
Besvären är självrapporterade. Så viss inflation i ångestbegreppet går inte
att utesluta. Det kan vara så att unga idag känner efter mer, men det är
knappast hela förklaringen, resonerar Lager, och framför allt blir
problemet därför inte mindre allvarligt.
Kulturella faktorer kan spela in, skriver Lager vidare. I det sekulära Sverige
ligger fokus på individen och dennes självförverkligande. Viss forskning
visar ett samband mellan individualisering och psykisk ohälsa. Å andra sidan
förklarar det inte varför besvären ökat i mer beskedlig takt i Danmark,
Norge och Finland.
Nej, Anton Lager tror att de tunga ohälsoorsakerna går att finna på
arbetsmarknaden:
”Här finns nämligen en stark korrelation mellan den ökade andelen ungdomar
utanför arbetskraften och andelen med psykiska besvär sedan mitten av
1980-talet.”
Kontrasten till Danmark är skarp. Första kvartalet i år låg
ungdomsarbetslösheten i Sverige, enligt Eurostat, på 24,2 procent. På andra
sidan Sundet stod bara 8,9 procent av de unga utan jobb.
Ännu dystrare blir bilden när den kompletteras med Svenskt Näringslivs studie
Trygg på arbetsmarknaden? Hundra svenska och hundra danska ungdomar 18–24 år
intervjuades. Resultatet är häpnadsväckande:
Nio av tio unga danskar är optimistiska inför framtiden.
Nio av tio unga svenskar oroar sig för arbetslöshet.
Så var vi där igen. Vid las, lagen om anställningsskydd. Vars
turordningsregler sägs stänga ute ungdomar i Sverige.
Det stämmer inte, skrev Eva Fagerberg och Ursula Berge från
Akademikerförbundet SSR på DN Debatt igår. De gissar att bara ”någon enstaka
procent” av de unga som mist jobbet gjort det på grund av las. Men i nästa
andetag medger Fagerberg och Berge att las kan leda till att arbetsgivare
inte vågar anställa ...
En reformerad arbetsrätt kan skapa nya möjligheter för unga, inte minst om
äldres motivation att kompetensutvecklas och byta jobb ökar.
Men att bara skylla på las är för enkelt.
Det måste gå att ingjuta framtidstro i svenska ungdomar. Med fler vägar in i
utbildning och jobb. Med en rörligare arbetsmarknad. Det kan låta trivialt,
en smula provocerande, ändå krävs kanske också en ny inställning:
Optimisten har säkert lika ofta fel som pessimisten – men har mycket roligare
på vägen.