Moskva 2009. Oslo 2010. Düsseldorf 2011. Baku 2012.
Malmö 14–18 maj 2013.
Glimrande, SVT.
Det är lika bra att tona ner förklaringar som att Scandinavium i Göteborg och Globen i Stockholm inte var tillgängliga nästa vår.
Malmö var, är och förblir det bästa alternativet att förvalta det svenska uppdraget att härbärgera 2013 års Eurovision Song Contest, ESC.
Inte nog med att Malmö arena är stor nog att hysa ett av världens största underhållningsprogram och liten nog att skapa ”den här känslan av familjefest” som SVT:s VD Eva Hamilton talade om igår.
Också logistiken talar för Malmö. Det tar en kvart med tåg från Kastrup till arenan i Hyllie. En kvart. Hotellrum kan sökas i Nordens största storstadsområde, en region med drygt 3,7 miljoner invånare.
Det är sant att betydelsen av den här typen av evenemang gärna förstoras till orimliga proportioner och kan börja likna megalomani.
Men låt oss för ett ögonblick önskedrömma kring positiva effekter.
Sångtävlingen kan betyda mycket för stadens självkänsla och för synen på Malmö:
Från Sveriges tredje största stad hörs inte bara mörka berättelser, här frodas kreativitet och festglädje.
Många är de lokala näringsidkare som kan få ett uppsving. Så klart.
Både SVT:s Eva Hamilton och arenaägaren Percy Nilsson framhäver Malmös många kulturer och invånarnas språkkunskaper. Stadens brokiga befolkningsstruktur får under ESC gärna visa sig vara en tung konkurrensfördel.
Somliga makthavare i Stockholm – ingen nämnd, ingen glömd – har ännu inte insett Öresundsregionens potential. Kanske inte heller i Köpenhamn. Schlagerfesten i Malmö 2013 är ett gyllene tillfälle att öppna fler ögon för vilka framsteg – ekonomiska, jobbmässiga, kulturella – en integrerad region kan nå med klok politik.
Malmö och regionen är på väg åt rätt håll. Det får gärna gå med flaggviftning och tonartshöjningar. Och glöm för allt i världen inte glittret.