Annie Wadenhorn ville in på psykologprogrammet i Lund. Hon sökte och sökte.
Läste på folkhögskola. Sökte igen.
Förgäves.
Igår stämde 31 unga kvinnor i en grupptalan Lunds universitet för olaga
könsdiskriminering. Alla sökte de hösten 2008 till psykologutbildningen i
Lund på folkhögskolebetyg, alla hade de högsta betyg. Men samtliga tre
platser i denna urvalsgrupp gick automatiskt till män på grund av regeln om
förtur för det underrepresenterade könet.
Annie Wadenhorn och hennes 30 medsystrar är inte ensamma.
Enligt Centrum för rättvisa, en ideell stiftelse som bistår de 31 kvinnorna,
har 20 svenska universitet och högskolor vid årets antagningar diskriminerat
totalt 5 375 individer. I 95 procent av fallen missgynnas kvinnor, helt
enkelt för att fler kvinnor än män söker till högskolan och att högskolorna
vill ha en jämnare könsfördelning.
Det handlar inte om kvotering, betonar Centrum för rättvisa. Då särbehandlas
somliga positivt vid olika meriter. Efter en dom i Högsta domstolen 2006 har
högskolorna slutat kvotera. Men många diskriminerar, de särbehandlar vid
lika meriter.
Och allra värst är Lunds universitet.
I år har 1 229 sökande diskriminerats i Lund. 99 är män. 1 130 är kvinnor, i
många fall kvinnor med toppresultat från gymnasiet som söker till populära
program – läkare, jurist, psykolog.
Jo, det kan spela roll för en patient om läkaren eller psykologen är en kvinna
eller en man. Jo, det är i många yrken önskvärt att få en jämnare
könsfördelning.
Men ändamålet kan inte helga medlen. Det finns andra sätt att skilja på
sökande med lika meriter än att könsdiskriminera. Särskilda antagningsprov.
Företräde för förstahandssökande.
Lunds universitet har faktiskt tänkt till. Antagningsreglerna har nu ändrats.
Vid lika betyg skall i första hand högskoleprovet vara utslagsgivande.
Bättre, absolut. Men inte tillräckligt bra. Vid lika resultat på
högskoleprovet avgör – könet.
När Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet, igår öppnade sin dörr visste
han inte vilket ben han skulle stå på. Han går en balansgång mellan å ena
sidan högskolelagen och högskoleförordningen och å andra sidan
diskrimineringslagen.
Det är relevant, vidhöll Eriksson, att ha kön som ett urvalskriterium. Men det
får inte bli ”omöjligt” för någon att komma in, sade han.
Rektorn anlägger ett systemperspektiv. Jämn könsfördelning är överordnat.
Emellertid måste individperspektivet väga tyngre. Ingen bör könsdiskrimineras.
Principiellt sett är det inte bättre att 10 sökande stängs ute än att 1 000
hamnar i kylan.
Nyckelbegreppet är meritokratisk rättvisa. Helst skall meriter avgöra, under
alla förhållanden skall ingen systematiskt missgynnas på grund av kön eller
något annat ovidkommande.
Lunds universitet har alltså tagit ett steg i rätt riktning. Men det räcker
inte.
För Lund vill inte könsdiskriminera.
Bara lite.