Vad beror det grova våldet i Malmö på?
Hittills har debatten handlat mycket om att strypa tillgången på vapen. Vilket i och för sig är förklarligt, vapenlagstiftningen är en konkret och relativt lättöverskådlig fråga.
Men så hörs röster från forskare, som på Sydsvenskans Malmösidor igår.
Forskarna talar inte främst om vapen. De talar i grunden om individförklaringar – psykiska problem, dåliga betyg, aggressivitet, föräldrar som inte förmår ta hand om sina barn. Och dessa negativa individfaktorer blir alltför ofta avgörande i miljöer som kännetecknas av fattigdom, arbetslöshet och segregation.
Debatten om våldet i Malmö har mycket att vinna på att denna mer mångfasetterade situation beskrivs. Annars blir det lätt förenklingar och politisk pajkastning.
Lokalpolitiker skyller på regeringen och vice versa. Höger ställs mot vänster. De med käpphästar och batongargument om vapen, invandring och bristande uppfostran går till attack mot traditionellt vänstersnack på temat ”det är samhällets fel”.
Det borde inte vara svårt att enas om att det behövs både kortsiktiga och långsiktiga lösningar, och åtgärder på både ett individplan och samhällelig nivå, för att skapa ett tryggare och säkrare Malmö.
Vad samhället absolut inte får göra är att retirera.
Abdikera.
Ge upp.
Häromdagen berättade Malmö stad och Posten att unga vuxna i oroliga Seved skulle få ”chans att arbeta som brevbärare”.
Ett positivt pilotprojekt? Knappast. Snarare ett hafsigt försök att sminka över den laglöshet i Seved som polisen talar om, en laglöshet som leder till att Posten drar tillbaka ordinarie anställda och låter Sevedsbor själva dela ut sin post. Men ingen stadsdel får överges av samhället.
På kort sikt finns saker att hoppas på.
Ett exempel är den massiva insatsen för att lösa de senaste uppmärksammade mordfallen i Malmö. Poliser, åklagare, skattmasar, kronofogdar och andra behöver tid och resurser att bryta upp kriminella gäng.
Malmös skolkommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) erkände i Sydsvenskan igår att nya grepp måste tas. Hon har bytt fot och anser nu att skolor ska få lönekonkurrera för att locka till sig de bästa lärarna.
Stan skulle givetvis också må bra av stora politiska och samhälleliga förändringar. En arbetsmarknad med lägre trösklar. En mer solidarisk migrationspolitik, mellan kommuner och mellan EU-länder. En ny kapitalism – jo, du läste rätt, nationalekonomen och Lundaprofessorn Klas Eklund var inne på spännande tankar när han på DN Debatt i lördags efterlyste en ”kapitalism 4.0”, som är mer ”ansvarstagande och inkluderande” än tidigare upplagor.
Men att politikerna sätter sig ner och väntar på en ny kapitalism håller inte, så klart. Malmö har inte råd att vänta så länge.
Det finns saker att ta tag i redan idag. Straffskalan för vapenbrott. Rättssamhällets synlighet. Skolans organisation. Jobbmöjligheterna. Och varför så tyst om de positiva effekter som skulle kunna bli följden av en polishögskola i Malmö?