Ett fasligt liv var det igår kring ett uttryck som kan skapa oro också hos
personer med bostad, bil och månadslön:
Fas 3.
Det handlar om sista delen i jobb- och utvecklingsgarantin, som infördes av
alliansregeringen i juli 2007.
Riksdagsledamoten Luciano Astudillo (S) använde i Malmö igår, under en
pressträff hos Sveriges anställningslösas landsorganisation, termen ”det
sista båset”.
Vem vill hamna där?
Enligt de nya reglerna erbjuds den som är arbetslös att gå in i jobb- och
utvecklingsgarantin när tiden med arbetslöshetsersättning löpt ut, i regel
efter 300 dagar.
I första och andra fasen av garantin tar individen del av olika insatser och
söker arbete på egen hand. Efter 450 dagar inleds fas 3. Då skall personen i
fråga erbjudas ”sysselsättning hos anordnare”, det vill säga placering på en
arbetsplats.
Enligt en rapport som Socialdemokraterna beställt från Riksdagens
utredningstjänst, Rut, har 4 788 skåningar påbörjat fas 3 sedan mars 2009.
Regeringen menar att jobb- och utvecklingsgarantin är ett sätt att hjälpa
arbetslösa tillbaka till arbetsmarknaden så snabbt som möjligt.
Enligt S är fas 3 att betrakta som ett slags passiviserande vuxenförvaring.
Under gårdagen presenterade också Arbetsförmedlingen sin rapport Jobb- och
utvecklingsgarantin. En studie av sannolikheten att få jobb under
programtiden. Rapporten visar att i synnerhet personer med
funktionsnedsättning och personer över 50 år har svårt att gå från fas 3 in
på arbetsmarknaden – idag finns ingen tidsbegränsning för hur länge en
individ kan befinna sig i fas 3.
Att det finns utsatta grupper – och människor som förlorat självförtroende och
mod – på arbetsmarknaden är knappast förvånande.
Politiker får inte slå sig till ro.
Andreas Schönström, kommunalråd (S) med ansvar för arbetsmarknad och
vuxenutbildning i Malmö, talade under gårdagens pressträff om att ”kommunen
vill sträcka ut sin arm”.
Han syftade på Malmö stads funderingar på att anställa omkring 100 personer
inom fas 3 i ett projekt som kan tjäna som föredöme för resten av landet.
De långtidsarbetslösa skall, enligt planerna, erbjudas ett förberedande år,
och en tvåårig visstidsanställning skall ställas i utsikt.
Så kallade branschresurser – ett slags spindlar i nätet – skall med hjälp av
tjocka telefonböcker få ut projektdeltagarna i näringslivet. Ambitionen är
att skapa nya kontaktytor med privata arbetsgivare.
Sådant kreativt nytänkande behövs.
Idag beräknas omkring 50 svenskar per dag träda in i fas 3. Fokus i
arbetsmarknadspolitiken måste vara att de skall bli färre. Ju längre från
arbetsmarknaden en person hamnat desto svårare blir det att ta sig tillbaka.
Individen har ett stort ansvar. Men Arbetsförmedlingen, företag,
organisationer och kommuner måste tillsammans kunna göra mer för att fas 3
inte skall bli en slutstation.
Bättre samarbete för nya jobbkontakter behövs mellan myndigheter och
näringsliv om fas 3 i framtiden skall klinga mindre fasansfullt.